Veckans vokabel 66: Tåg

Ordet tåg har flera betydelser i svenskan. Enligt Svensk ordbok kan ordet beteckna en ’större, kolonnformig grupp marscherande människor’, ’rad av sammankopplade järnvägsvagnar med lok’ och ’grövre rep eller lina’. (Det här ordet är inte besläktat med den gräsliknande växten som också kallas tåg.)

Tåg i den första betydelsen har funnits i svenskan åtminstone sedan 1507, då biskop Hemming Gadd i Linköping använder det i ett brev. Det kommer från fornsvenskans tag, som i sin tur kommer från medellågtyskans toch ’resa; krigståg’, och är besläktad med betydelse nummer tre (’grövre rep eller lina’).

Medellågtyskan är den variant av lågtyska som talades i norra Tyskland mellan 1200- och 1500-talet. Denna varietet – som en variant på ett språk brukar kallas av språkvetare – har levererat oerhört många ord till svenskans ordförråd genom det inflytelserike handelsförbundet Hansan. Innan ordet toch blev en del av medellågtyskans ordförråd fanns det i urgermanskan med ett något annorlunda uttal. Beskuret material om urgermanskan kan läsas här.

Ordet tåg i den andra bemärkelsen – ’lång rad med järnvägsvagnar’ – har vi av naturliga skäl inte haft lika länge; det var först i mitten av 1800-talet som Sveriges järnvägshistoria fick sin början. År 1856 invigdes de tre första järnvägssträckorna som var byggda för ånglok, och Stockholm sammanlänkades med Göteborg 1862 och med Malmö 1864. Efter hand kom de flesta någorlunda stora orter i södra Sverige att bli en del av järnvägsnätet.

Som en parentes kan nämnas att det i början av järnvägens historia inte var självklart att tågen var tåg; andra beteckningar som fanns parallellt var bland annat träng, ångvagnsträng och jernträng. Träng var ett militärord i betydelsen ‘släp, följe’, och kommer ifrån franskans train ’fart; tåg; träng’ (från vilket engelskans train och danskans traen också kommer).

Dags att växla tillbaka till inläggets huvudspår. Anledningen till att tåg i dagens tyska heter zug har med den germanska ljudskridningen att göra, eller Grimms lag som den också kallas. Denna lag beskriver en systematisk förändring av urgermanskans klusiler (klusiler är en sorts explosiv konsonant, varav p, t, k, b, d och g är de som finns i dagens svenska). I denna förändring blev bland annat p och t i början av högtyskans ord istället pf och ts, till exempel pund till pfund och toge till zug.

Mannen som formulerat och namngett denna systematiska ljudförändring i urgermanskan är språk- och litteraturvetaren Jacob Grimm, men för de flesta är han mer känd för de många sagor han och hans bror nedtecknade.

Detta stycke är får tjäna som en avslutande, relaterad anekdot om uttrycket ”du är dummare än tåget” (som alltså är en snabbrecension av samtalspartnerns kognitiva förmåga). Vad som gör tåg dummare än andra döda ting är något som har förbryllat i alla fall mig under en längre tid, och just detta redde etnologen Mats Nilsson ut i radioprogrammet Alltinget i radio P4 Göteborg i november. Han berättar att uttrycket kommer från mitten av 1800-talet, då Oscar I var regent i Sverige.  En av hans söner, prins August, var ”klen i huvvet”, som Mats uttrycker det. Detta var förstås ett ämne man inte fick tala högt om; den som påtalade prins Augusts bristande begåvning begick majestätsbrott.

När vi under denna tid fick de statliga stambanor jag berättar om ovan, döptes loken som SJ köpte in bland annat efter kungens söner. Detta ledde till att ett av dem blev prins Augusts namne, vilket kreativa språkbrukare – som fruktade rättsliga repressalier – utnyttjade genom den maskerade frasen ”du är dummare än det där tåget”.

Det här inlägget postades i Veckans vokabel och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>