Söndagspromenad på Ön

I söndags var jag och ute och promenerade i solskenet. Ön med det fantasifulla namnet Ön fick finna sig i att trampas på, emellertid inte utan motstånd: vägarna var hala så jag fick trippa försiktigt för att inte plötsligt och ofrivilligt växla från vertikal- till horisontalläge.

Som sig bör en söndagspromenad hade jag med Ingvar Storm i mina öron som förgyllde situationen lite extra. När jag gick där i all min fryntlighet mötte jag en man i 40-årsåldern som vinkade och såg ut att ropa något. Jag vinkade tillbaka och pausade Spanarna.

– Hejhej! ropade han och gick fram till mig.
– Hej, svarade jag den främmande mannen lite förvirrat.
Han sträckte fram en hand klädd iklädd en varm tumhandske, som jag skakade.
– Vad har du för bil? frågade han mig.
– Jag har ingen bil, svarade jag lite konfunderad.
– Va? Är det inte jeans? sa han och pekade på mina byxor.
– Näe, det är något annat tyg, sa jag lite vagt för att undvika att blotta min okunskap om G1000-tyget som mina Fjällrävenbyxor är gjorda av.
– Var bor du? frågade han hastigt.
– Ålidhem, svarade jag efter att i huvudet lokaliserat min bostad.
– Får jag vara med dig någon dag? frågade han mig sen.
– Näe, tyvärr, svarade jag smått överrumplad.
– Ha det bra! sa han glatt och gick med raska steg därifrån.

Jag är antagligen inte unik i detta, men jag har svårt att inte tina i en solig och trivsam situation som denna, trots att kylan kärleksfullt nafsar mig i ansiktet.

FacebookTwitterGoogle+

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *