Etikettarkiv: April Ryan

Veckans vokabel 20: Magi

Veckans vokabel var tänkt att bli kortare än vanligt då en guldkantad helg hastigt passerat. Nästa vecka kommer dessutom att gå i tentamens tecken, varför tiden till att gosa ner mig i ett ord då är på tok för begränsad. Men nu sitter jag här på Henriks sovrumsgolv, med en sovande Henrik på sängen till vänster och en bloggande Clara vid datorn till höger, och inser omöjligheten. Nu när jag har klart för mig vilket ord jag ska utforska inser jag att något annat än en djupare dykning inte vore rättvist.

Magi. Någon gång i barndomen kom jag i kontakt med detta ord och vår relation har försiktigt utvecklats till något ganska vackert. Enligt Svensk ordbok (2009) är magi en ”(föregiven) behärskning av omgivningen med övernaturliga metoder som besvärjelse, rituella handlingar o.d.”, vilket i sig inte tillnärmelsevis beskriver min relation till begreppet. Ett övernaturligt fenomen är kanske svårt att definiera med naturliga termer, och även om en ordbok kan vara en ändlös källa till fantastiska fantasier, så är det nog inte det sammanhang där magi frodas.

För mig är magi till vardags en metafor som ganska bra tar sig uttryck i datorspelet The Longest Journey (eller Den längsta resan för den som föredrar den svenskspråkiga versionen). I spelet har världen för längesedan delats itu. Den ena halvan, Stark, är en lätt dekadent framtida version av vår värld; en värld fylld av vetenskap och logik. Den andra halvan, Arcadia, är byggd på magi och är rent materiellt ett outvecklat medeltidsamhälle, men magin ger världen andra förutsättningar.

Det finns mörka krafter som strävar efter att återförena världarna och själva ta makten. När vetenskapen och trolldomen förr levde tillsammans slets världen nästan i stycken: krafterna blev tillsammans för starka. Den ofrivilliga hjältinnan April Ryan måste hindra denna återförening för att hindra en förödande kollision mellan logik och magi.

Denna fiktiva konflikt symboliserar min inre strid. Magi mot vetenskap, känslor mot förnuft. Rationalitet blir ibland ett sätt för mig att rättfärdiga en känslobaserad handling, en efterkonstruktion för att övertyga andra och mig själv om att jag är en förståndig individ som handlar utifrån reson och inte känslor.

Samtidigt vill jag vara en känslosam varelse, som tänker och handlar med hjärtat. Självklart är det bäddat för konflikter. Magin och vetenskapen kolliderar och sliter i mig och det är svårt att veta vilket öra jag ska lyssna till. Ibland anar jag att jag inte riktigt passar in, men är jag en magiker i ett Stark-liknande samhälle, eller en kallhamrad logiker i Arcadia? Som allt annat anar jag att det handlar om en balansgång. Är jag för empatisk och gör allas lidande till mitt är det klart att en undergång är stundande. Men samtidigt räds jag ofta vid tanken på hur kall världen kan vara, hur egocentricitet har blivit norm. Produktion är var persons plikt och materialism var mans måste. Varje dag måste balansen hållas för att inte trilla ner i känslomässigt fördärv eller falla ner i en kall betongvärld.

Hur mycket jag än värdesätter kunskap så är magi ibland att föredra. Jag vill inte veta varför ett ögonkast kan sprida värme, varför en lätt beröring kan få kroppen att darra eller hur ett ord kan skapa fysisk smärta. Nej, rationaliteten får ibland lov att stiga åt sidan för magins värmande hand.

FacebookTwitterGoogle+