Etikettarkiv: Lars-Gunnar Andersson

Veckans vokabel 46: Semester

Jag har underlåtit att uppdatera bloggen de senaste två helgerna eftersom jag har varit på resande fot. Jag har varken haft tid eller möjlighet att skriva något betydande eller betydelsefullt på denna blogg, och har istället försökt att koppla av och koppla bort den digitala omvärlden under denna min semester. Semester. Semester? Är det verkligen semester jag har haft?

Nu när Språket i P1 äntligen har börjat sin nya säsong passade jag på att avnjuta det första avsnittet medan jag klippte föräldrahemmets ofantligt stora gräsmatta. Som alltid var det många frågor om ord som kunde hålla mig distraherad från min gräsliga sysselsättning, och en fråga rörde just ordet semester. Lars-Gunnar Andersson säger att en svensk ordbok berättar att semester betyder ’en period med betald ledighet som ingår i en arbetstagares tjänsteförmån enligt lag och avtal’. Enligt denna definition har jag inte haft någon semester i sommar (eller någonsin), istället har jag tillsammans med alla andra studenter haft ferie. Men eftersom jag har fått vara ledig tänker jag inte dividera om termer; en burk med jordgubbssylt är en burk med jordgubbssylt, även om det står hallon på etiketten.

Lasse-G berättar om ordets etymologi och säger att det kommer från latinet där det ungefär betyder ’sex månader’. De romerska soldaterna var ute i fält ett halvår och hemma ett halvår, och ordet semester användes för militärernas tjänstlediga period. Men svenskan är inte det enda språk som har lånat in detta ord – också engelskan och danskan har annekterat det, även om deras ordböcker bjuder på en annan definition. I dessa båda språk betyder semester ’termin’, vilket visar att de har valt att ta vara på andra delar av det gamla latinska uttryckets betydelser: medan vi tog fasta på ledighetssidan, valde de att fokusera på tidsaspekten.

Det är intressant att olika språk väljer ut olika sidor av ett ord när de lånar in det. Även om ordet i fråga betyder samma sak från början förändras dess betydelse ofta i takt med att det användes. Ta till exempel engelskans deer som etymologiskt sett har samma ursprung som svenskans djur. Från början hade det samma generella betydelse som djur, men med tiden kom det att beteckna vilddjur (tillskillnad från tamboskap), och i dag pekar det bara ut hjortar. En begreppsinskränkning som heter duga alltså. Så att ord är släkt eller lika innebär således inte automatiskt att de betyder samma sak, vilket ofta ställer till problem när man ska kommunicera på främmande språk.

Men oavsett om man vill kalla det semester, ferie eller sommarlov så är det hela snart till ända. Sveriges trädgård byts ut mot björkarnas stad, och det kommer att gå fort att glida in i den norrländska vardagen igen. Allting blir som det var innan, som om sommarlovet aldrig har inträffat. Om det inte vore för mina minnen. Minnen av en bra sommar. Minnen av arbete, av sol, av resor, av vänner, av städer, av vägar, av böcker, av middagar och av familjen. När studiepressen blir övermäktig är det dit jag kommer att fly.

FacebookTwitterGoogle+

Andras ord: Peter Trudgill

”It is normal in linguistics to use the term ‘borrow’ even though there is of course no intention of ever giving the word back.” Från Sociolingustics: An introduction to language and society, 2000.

Professor Peter Trudgill skämtar till det lite i sociolingvistikens spännande värld. Sociolingvistiken utforskar språk som en kulturell och social företeelse. Forskare undersöker dialekter och sociolekter, det vill säga hur människor talar olika beroende på geografisk spridning respektive social dito. Människors attityder till språk och dialekter kartläggs, och förklaringar till varför vissa drag är fula försöks nås (förenklat: din dialekt är finast, dialekten i närheten är fulast, sen blir dialekterna finare ju längre bort de är).

Att min favoritprofessor Lars-Gunnar Anderssons bok Fult språk var översatt till engelska var ingen nyhet för mig, men enligt förordet till Sociolinguistics är Bad language (som den engelska titeln givetvis är) författad tillsammans med Peter Trudgill, vilket var en positiv överraskning. Nackdelen är att jag nu måste läsa hela bokjäveln …

FacebookTwitterGoogle+

Andras ord: Lars-Gunnar Andersson

”Allt man kan sätta -fan och -jävel efter är substantiv. Allt man kan sätta skit- framför är adjektiv. Undantag: skit-gubbe och skit-kärring. Allt annat är verb.” Från Fult språk, 2004.

Lars-Gunnar Andersson citerar ”en tämligen desillusionerad svensklärare” och dennes sätt att underlätta i ordklassernas virriga värld. Lars-Gunnar Andersson är (en trevlig) professor i modern svenska vid Göteborgs universitet och medverkar veckoligen i Språket i P1 där han svarar på lyssnarfrågor.

FacebookTwitterGoogle+

Veckans vokabel 15: Askplock

Veckans vokabel har ett lite annorlunda perspektiv. Inlägget tar sig form av ett brev som jag i samma veva skickar till P1:s Språket, då jag hoppas att det finns någon mer som kan finna någon glädje i den språkliga iakttagelsen nedan.

Hej Språket!

Mitt namn är Erik och jag studerar till Språkkonsult vid Umeå universitet. Jag vill börja med att tacka för ett bra program, men professor Lars-Gunnar Andersson ska ha ett extra tack för sin intressanta föreläsning här i höstas, som var väldigt uppskattad både av mig och av mina programkamrater. Jag minns att Lars-Gunnar påpekade att ni aldrig får in några brev som uppskattande berör språkförändring. Här kommer i så fall ert första.

Jag fann mig själv lyssnades på en intervju i Humorhimlen på P3 för några veckor sedan, när mina öron plötsligt ryckte till vid ett ord som programledaren begagnade. Ordet hon använde var ”askplock”, och när hon uttalade det stakade hon sig och upprepade det med ett halvkvävt skratt. Min första tanke var att det var en felsägning, men med tanke på att hon upprepade ordet slog det mig att det kanske är så hennes tolkning av ordet ser ut. Och varför inte?

I dag när vi lever så långt ifrån gamla Jordbrukssveriges sädesfält, ter sig utformningen ”axplock” tämligen egendomlig. Om sädesslagens ax inte tillhör en människas naturliga omgivning, är det kanske mer logiskt att relatera denna fonetiska (ljudmässiga) bild till något som semantiskt (betydelsemässigt) befinner sig närmare vardagen. Ordet ”axplock” betyder enligt Svensk Ordbok (2009) ”slumpartat urval avsett att ge exempel e.d.”, och varför inte i så fall tänka sig att vi har en låda fylld av saker ­– eller som i detta fall tidigare erfarenheter – vars innehåll vi vill exemplifiera genom att slumpvist lyfta upp några av dem.

Efter att denna tanke väckts funderade jag på om denna folketymologiska tolkning kanske är vidare utbredd. Nu visade en snabb googling på ”ungefär 153 resultat”, varav de flesta verkar relaterade till bloggar, Facebook, forum eller andra informella sammanhang. Jag skulle inte vilja påstå att detta resultat tyder på att ordets mer utspridda – och, enligt ”ungefär 238 000 [sök]resultat”, SAOL och med största sannolikhet majoriteten av Sveriges språkbrukare, korrekta – form riskerar att förflackas och att språksystemet som helhet i förlängningen undermineras och kollapsar. Däremot menar jag att man istället för att kritisera en ”felsägning” eller ”feltolkning”, kan omfamna den och okritiskt fundera varför den har uppstått och försöka spåra den bakåt genom dunkla tankegångar och snåriga språkresonemang. Språkliga associationer och hopblandningar kan ge upphov till ett både underhållande och nyskapande språkbruk. Mer sådant säger jag!

Med vänliga hälsningar

Erik Svensson

www.skrivkunnig.se

FacebookTwitterGoogle+

Lingvistisk lingo: Lars-Gunnar Andersson

Mitt möte med mannen, myten.

Nu har det passerat tillräckligt lång tid sedan min favoritprofessor tillika språkidol Lars-Gunnar Andersson avlade sitt besök för att jag ska ha distans nog att kommentera det. Den språkintresserade läsaren känner förmodligen till Lars-Gunnar i hans roll som sakexpert i radioprogrammet Språket på P1. Om denne professor i modern svenska trots allt är okänd för dig, finns det ett lätt sätt att åtgärda detta, nämligen via Sveriges Radios poddradio.

I dagar, ja veckor hade jag sett fram emot besöket. Under min termin som studerande vid Göteborgs universitet hade jag en lördag chansen att se en direktsändning av detta radioprogram på min institution. Jag behöver knappast beskriva bitterheten som sjöd inom mig bakom ratten i jobbilen denna helg. Men nu skulle jag alltså få en ny chans att se denna språkliga virtuos i verkliga livet. Den här gången skulle inget få komma emellan.

En månad spenderades med att försöka överföra delar av min entusiasm till mina kurskamrater. (Något som möttes med blandade reaktioner.) När dagen D och Lasse-G nalkades, gjorde mina nerver sig påminda. Jag hade sedan länge bestämt att jag med självsäkra steg skulle gå fram till mannen och be om en autograf. Jag hoppades även på att jag i ett ögonblicks inspiration skulle slänga ur mig någon språkfråga vars insiktsfullhet skulle göra intryck och imponera. Tyvärr existerar ju något som heter självkännedom. Den sa mig att sannolikheten var större att jag skulle finna mig ståendes framför giganten, fnissandes och stammandes med ögonen fixerade på mina – ovanligt fascinerande – skor, och kvida fram ett ”Autograf!” i ett för mig helt okaraktäristiskt högt tonläge.

Nu föll det sig så väl att jag efter hans föreläsning – ”Svensken om svenskan” – genomförde min plan bättre än förväntat. Jag växlade inte bara några meningar om min utbildning och en del andra språkrelaterade ämnen, utan jag lyckades även med konststycket att lura ner honom i vårt hemrum för att sätta sin kråka på en tavla på väggen. Redan första gången jag hörde Språket insåg jag att mannen på radion inte kunde vara annat än sympatisk, men jag trodde inte att han skulle vara trevlig.

Dagen är över och förevigad. Men jag hoppas lite inombords att det här inte är slutet på en historia, utan kanske början på en ny.

(Om Lars-Gunnar Andersson mot förmodan skulle råka läsa det här tar jag tillbaka allt och hävdar motsatsen.)

FacebookTwitterGoogle+