Etikettarkiv: No country for old men

Veckans vokabel 31: Bakis

På samma sätt som den klirrande, lila kassen är ett löfte om en trevlig helg, är baksmällan ett kvitto på detsamma. (Även om Systembolagets kassar i dag inte nödvändigtvis är lila, kvarstår färgen som en symbol för förut nämnda instituion.) Det kostar att ligga på topp etc.

Att vara bakis, som man säger, är något av det värsta jag vet. Att kasta bort en hel dag på ingenting, medan kroppen gör sitt bästa för att återställa balansen, är något jag inte har förstått tjusningen med. Sova till tolv. Äta något fett. Göra ingenting, Äta något igen. Gå till sängs. Visserligen behöver inte varje bakisdag spenderas med en känsla av influensa, mycket beror det på hur duktig man var på att sätta ner glaset i tid kvällen innan. Om dagen efter dessutom spenderas i goda vänners lag är den inte bortkastad. All tid som spenderas med människor man tycker om är värdefull.

Men att resa dagen efter en utekväll är ingen rolig upplevelse. Inte att resa sig upp när klockan klämtar, och definitivt inte att förflytta sig några längre sträckor rent geografiskt. När jag på påskdagen skulle retirera från hemtrakterna tillbaka till min norrländska fästning kände jag av föregående kvälls ymniga och varaktiga festande mer än jag ville. Att packa väskan i mitt dåvarande tillstånd var lite utav en ansträngning och inget jag var speciellt intresserad av att göra, sitta i solen och läsa var mycket minder världsomvälvande. Men plikten framför allt, som Calle 6 brukade säga. Efter ansträngning och assistans var väskan packad och matsäck ordnad. Det som dröjde sig kvar, det kvitto jag hade från gårdagen, var en illamåendekänsla som inte ville komma överens med resandet. Resan, som skulle vara 17 timmar, spenderades i ett tillstånd som protesterade mot såväl vertikal som horisontell förflyttning.

Periodvis kunde jag läsa min bok – Blodets meridian av Cormac McCarthy, författaren till The road och No country for old men, rekommenderas – men stundtals var det något inom mig som tyckte att läsning inte lämpade sig i mitt nuvarande tillstånd. För att lugna min oroliga, illamående själ fick jag då helt enkelt nöja mig med att ta ner boken och tjuvlyssna på herrarna till höger om mig som hade en något högtravande diskussion om något slags lajvliknande improvisationsinstallation i Los Angeles som den ene hade arbetat med. Nåja, jag kom fram tillslut (om än en timme sen …) och resan var faktiskt trevlig (bortsett från nattågssträckan som spenderades liggandes vaken i en varm kupé på en brits som lämnade en minnesbeta i ryggen som kändes rejält i några dagar).

Anledningen till att jag tar upp detta nu är inte för att jag i dag är bakis. Faktum är att det i dag inte ens är söndag. Jag sitter några dagar i förväg och skriver ihop början på veckans vokabel, då vi i helgen ska hyra en bil och styra kosan mot Uppsala där valborg ska spenderas. Nu kan världsvana läsare börja ana varför veckans vokabel aktualiserats. Det är nämligen så att valborg i Uppsala, enligt pålitliga källor, ofta ackompanjeras av alkohol i olika former (OK, alltid flytande, men ni förstår vad jag menar). Då jag alltid brukar säga att man ska ta seden dit man kommer, vill jag inte framstå som en hycklare på självaste valborg, men för att hålla helgen på en relativt sofistikerad nivå har en behållare optimerad för att bevara vätskors temperaturer införskaffats. Det kommer åtminstone finnas en Blekingebo i Uppsala den 30:e april som ur en billig termos från Clas Ohlson avnjuter en iskall white russian.

För att inte glorifiera den rucklande studentkulturen – som jag i vanliga fall undviker mer än föga – ska jag återigen ta ton i min klagosång. För det är nu det spännande påbörjas: Resten av inlägget ska nämligen avslutas i Uppsala mitt i det sengångartillstånd jag siar om.

När jag läser orden ovan från ett fysiskt friskare jag, kan jag inte annat än förfasas över den spöklika precision som min spådom har slagit in. Jag är uppenbarligen klärvoajant. Jag hade skrivit något längre och fyndigare, men jag har fullt upp med att njuta av en bakisdag i mycket goda vännerslag.

FacebookTwitterGoogle+