Etikettarkiv: ortnamn

En ”livlig diskussion” bland ortnamnsforskare

”Trots en livlig diskussion om vad ortnamnselementet i fråga [d.v.s. -sta(d)] ursprungligen betecknat föreligger ännu ingen förklaring som vunnit allmän uppslutning.” Från Språken i Sverige, s. 82.

Jag försöker föreställa mig en ”livlig diskussion” mellan förbannade ortnamnsforskare:

– Det kommer från fornnordiskans ord för ‘plats, ställe’, hur fan kan du tro något annat, Hellan?
– För helvete Lasse, det är ju en ideell redukt av olika urnordiska appellativa sammansättningar, det ser ju ta mig tusen ett dagisbarn.
– Grabbar, sluta bråka. Ni har fel båda två. det är ju givet att det kan härledas till det fornnordiska substantivet för ‘kant på väv’.
– Håll käften Bengan, du kan ju ingenting.

FacebookTwitterGoogle+

Veckans vokabel 72: -ryd

I Blekinge – landskapet med en insekt som landskapsdjur och ett träd som landskapsblomma – finns det gott om orter med -ryd som efterled; Alnaryd, Ekeryd och Hjämseryd är alla platser inte långt ifrån mitt barndomshem i Rödeby.

Men vad betyder -ryd och var kommer leden ifrån? (Observera att man i ortnamnssammanhang talar man om en led och inte ett led.) Etymologiskt härstammar den från det fornsvenska ordet rydh som betydde ’röjning’. Ett ryd var alltså en plats där man hade röjt undan skog. Med tiden har betydelsen troligtvis utvecklats till att betyda ’öppen mark’, och mycket pekar på att många -ryd-orter har varit ängsmarker redan när de namngavs. I de fall där man har röjt marken samtidigt som man slagit upp bosättningarna har -ryd-namn redan från början antagligen syftat på både plats och hem.

Men -ryd är inte den enda leden bildad till fornsvenskans rydh; varianterna -röd och ­-red som också har starkt fäste i södra Sverige är av samma ursprung. Tabellen nedan presenterar ungefär hur efterlederna är utspridda i landet, men den som istället vill se utbredningen på en karta borde verkligen köpa Språken i Sverige, en bok sammanställd av professorerna Lars-Erik Edlund (som är kursansvarig för ortnamnskursen jag läser) och Östen Dahl, och innehåller lättillgänglig information om dialektala drag, ortnamnsefterleder, våra minoritetsspråk med mera.

Sverigkarta med landskapEn läsare från en nordligare del av Sverige än jag kanske kommer att tänka på ortnamn som slutar på -rud eller -råd. Egendomligt nog är inte de varianter på -ryd, utan syftar på ett annat nära besläktat ord som också betyder ’röjning’. Den största skillnaden mellan varianterna är framför allt deras olika utbredningsområden, vilka alltså presenteras i tabellen nedan. Den som i skolan var mer intresserad av att bygga med lego än att lära sig Sveriges landskap (skyldig), kan med fördel snegla lite på kartan som jag skamlöst tagit från Wikipedia och sedan modifierat.

Utspridning av efterleden ryd, röd, red och rud

FacebookTwitterGoogle+

Veckans vokabel 71: Medelpad

Förra veckan var jag på första och enda föreläsningen i distanskursen Ortnamn. Den är tänkt att ge verktyg för hur man gör för att datera och tyda ortnamn – den innehåller alltså något så fantastiskt som både språk- och detektivarbete.

När professor Lars-Erik Edlund berättar om sina etymologiska erfarenheter är det svårt att inte ryckas med: när han börjar skildra sin härledning av landskapsnamnet Medelpadgår det inte att distrahera mig. Edlund hade blivit anlitad av redaktören till verketSundsvalls historia för att skriva en längre artikel om ortnamnen i Medelpad. Men då han visste att själva landskapsnamnets ursprung var mycket ovisst – och den teori som fanns trodde han inte på – undvek han att ta upp det.

Edlund skrev sin artikel och skickade in den till uppdragsgivaren. Allt var frid och fröjd tills redaktören hörde av sig och insisterade på att även namnet Medelpad skulle härledas. Då Edlund är en rättskaffens man och ville göra skäl för sitt arvode tog han på sig uppgiften; och att han gjorde rätt för sig är det minsta man kan säga.

Lite bakgrund till Medelpadteorin Pre-Edlund: Förleden medel- har samma betydelse som i dag (’i mitten befintlig’), och efterleden -pad skulle kunna vara släkt med engelskans path och tyskans Pfad, och betyda ’stig, väg’. Den traditionella tolkningen är alltså att namnet betyder ’mellanvägen’, vilket skulle syfta på en handelsväg som hade gått tvärsigenom landskapet från Bottenhavskusten till Atlantkusten. Men Medelpad är ett mycket gammalt namn – förstabelägget i skrift är från 1257, då i formen in mizalpaz – och Edlund trodde inte att man på den tiden hade ett sådant fågelperspektiv att man döpte ett helt landskap efter en genomskärande väg.

Att medel- betydde ’i mitten befintlig’ var det inget snack om. Men vad betydde egentligen -pad? Med näsan försjunken i åldrad litteratur där leden förekommer, lyckades han tillslut fastslå att efterleden hade en mycket mer generell betydelse än vad man tidigare trott: ’markområde av större eller mindre omfattning, ofta strandterräng, vilken ibland kan vara flack och/eller sank’. Detta innebär att betydelsen hos Medelpad torde vara ’den i mitten belägna strandterrängen’, ’den i mitten belägna (flacka och/eller sanka) terrängen’ eller liknande. Vilket skulle bevisas!

Eller? Är det så lätt? Givetvis inte. För att en härledning ska kunna sägas stämma, måste den förutom att vara språkligt korrekt, även vara sakligt dito. Den förstnämnda biten hade Edlund nu avklarad:

  • Stämmer tolkningen överens med äldre skriftliga belägg? Check!
  • Stämmer tolkningen överens med namnets moderna dialektuttal? Check!
  • Är tolkningen rimlig morfologiskt? Check!

Men hur är det med sakligheten? Det sista villkoret som måste uppfyllas har med platsens faktiska förhållanden att göra. I det här fallet gäller det topografin – vad är det som är i mitten av vilken strandterräng? Edlund trodde som sagt att tolkningen ’mellanvägen’ var på en för övergripande nivå, han misstänkte att svaret var mer lokalt förankrat än så, att det vilade någonstans i Medelpads hjärta.

Grundbetydelsen ’den i mitten belägna strandterrängen’ kan alltså ha syftat på någon speciell plats i Medelpad, en plats så betydelsefull att den tillslut kom att ge namn åt hela landskapet. Men vilken?

Arkeologiska undersökningar har visat att landskapets kärnbygd har legat i Selånger, strax väster om Sundsvall. Denna ort låg längst in i Selångerfjärden, och innan landhöjningen hade den varit ett starkt kommersiellt fäste precis vid vattnet. Kan det vara härifrån namnet kommer? frågade sig Edlund.

Han hade alla pusselbitar, men var osäker på hur de hörde samman. Dagen innan artikeln skulle vara inlämnad var den fortfarande inte färdigskriven. Han begav sig ut i en roddbåt för att verkligen se terrängen. Då föll allt på plats. Selånger är beläget på spetsen av en landtunga, orten är rent terrängmässigt ’den i mitten belägna strandterrängen’. Han satt uppe hela natten och skrev en lysande artikel.

Vad ska man med språkpoliser till när det finns språkdetektiver?

FacebookTwitterGoogle+