Etikettarkiv: Orust

Veckans vokabel 63: Skuddeslös

När jag läste allmän språkvetenskap (eller lingvistik) vid Göteborgs universitet läste vi om olika sorters afasi, det vill säga språkstörningar orsakade av hjärnskador.

Det är i huvudsak Wernickes och Brocas afasi som jag minns. Wernickes afasi är en störning som kännetecknas av svårigheter med språkets innehåll och betydelse. Detta innebär att en person med den här sortens störning ofta kan producera flytande tal, men har problem med att bilda ord, välja rätt ord och förstå andras tal. Brocas afasi visar sig bland annat i att talaren producerar yttranden bestående av enstaka ord, har problem med att bilda grammatiska meningar och hitta rätt namn till saker och ting. Däremot brukar språkförståelsen vara intakt.

När jag läste detta insåg jag att de hjärnblödningar som drabbat min morfar måste ha påverkat hans Brocasområde. Om en hjärnblödning – eller stroke – drabbar vänster hjärnhalva resulterar det ofta i artikulationssvårigheter och problem med att hitta rätt ord och sätta samman meningar, vilket var precis vad som kännetecknade de språkproblem som min morfar led av.

Nu ska detta inlägg inte handla om afasi, utan om ett dialektalt ord från min morfars hemtrakter – ön Orust på västkusten. När mormor, som är från Göteborg, en gång hade gjort något han inte gillade kallade han henne för skûddeslös. När han insåg vilket ord han använt började han att skratta. Mormor förstod inte vad han menade och konsulterade en väninna från öarna, som menade att det betydde ’elak, stygg’.

Mina efterforskningar pekar dock på att ordet kommer från tjörbumål – det vill säga dialekten på Tjörn, ön under Orust – och betyder ’slarvig och ovårdad om sin egen person’. Även om det är möjligt att ordet finns på båda öarna hittar jag inga belägg från Orust, varför jag inte kan bekräfta min mormors väninnas definition.  Mormor trodde att morfar själv inte var riktigt säker på vad han hade sagt, och med tanke på hans sjukdom och att ordet inte tycks passa in i sammanhanget låter det troligt.

Etymologiskt vet jag inte var ordet kommer ifrån. Jag hörde av mig till Tjörns Hembygdsförening som svarade att de inte hade härlett ordet, men personen jag mejlade med lade fram en teori om att det kan komma från skötsel (skötsel-lös) eller tjörbuordet för smutsig (skedden). Om någon sitter inne med mer information vore det väldigt intressant att höra mer om det här ordets ursprung, och om egenheterna i denna dialekt rent allmänt.

Den som vill höra en autentisk talare av tjörbumål kan lyssna här, medan den som föredrar imitation och humor framför äkta vara kan lyssna på Galenskaparnas tonsatta tolkning här.

FacebookTwitterGoogle+

Veckans vokabel 43: Idyll

Så länge jag kan minnas har delar av sommarloven spenderats på vårt lantställe på Orust, denna Sveriges tredje största ö. Som liten var utsikten en pärla och jag ett svin, men i takt med att mina årsringar blivit fler, har min uppskattning för denna västkustska tillvaro ökat. Enligt SAOL 13 är en idyll en ’lantligt fridfull och okonstlad tillvaro eller plats eller situation’. Bingo. Där har vi ordet som beskriver vår stuga.

När vi klockan 02:30 natten till i fredags tog av på den lilla grusvägen som så småningom förde oss till stugan, var det för mörkt för de nyanlända att beskåda den praktfulla utsikten. För att inte förstöra effekten av den vackra vyn insisterade förstagångsbesökarna på att i skummet inte blicka ut över sundet förrän dagen hade grytt. När sömnen hade sovits och dagen dagats, visade det sig att ordet besvikelse inte på något vis kunde beskriva landskapet framför dem.

Trots väderleksrapporternas löften om ett veckoslut med varaktigt regn, gav vi oss av mot nordvästligare mark. Och tur var detta då meteorologernas ord visade sig vara felbart; Orust beslutade sig för att ­– precis som på midsommar, precis som alltid – dela med sig av solsken tillräckligt länge för en gyllene guldkant.

För att fira regnets frånvaro efter en nästan nio timmar lång bilfärd (med en ”genväg” via Trelleborg; väl spelat Fredrik, lurigt) med nästan konstant ösregn, passade vi på att bege oss i riktning mot Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn. Jag kan i förbifarten snabbrecensera utställningen av den tyske målaren och grafikern Emil Noldes konst, som denna sommar ställs ut på museet. Målningarna föreställde bland annat väldigt speciella landskap, blommor, fantasier, havsbilder och porträtt, och jag kan avslöja att jag blev förvånansvärt berörd av hans akvareller och rekommenderar dem varmt.

Trots de stora turistmängderna var tillvaron idyllisk även i Skärhamn. Fastlandets Stenungsund bjöd oss på en full parkering, mycket folk och en besvikelse till lunch, men solen sken och höll humöret på topp. Besöket hos mormor visade sig även detta vara ett mästerligt drag när kaffet och de många sorters kakorna dukades fram framför fyra unga grabbar och Gustav.

Nog om världens bästa mormor, tillbaka till min roll som idylliker. Stugans avskildhet gör den till en utmärkt plats för återhämtning från söcknens träla. Även om det har tillkommit nymodigheter under min livstid (för några somrar sedan fick vi en riktig toalett), har den ändå varit en symbol för spartanskt stillastående. Detta har format min uppfattning om sommarstugor till att de är platser för enkelhet och kreativitet, böcker och utflykter, introspektion och social interaktion.

Även om konservatism för mig är ett skällsord, så finns det vissa sfärer som jag tycker bör skyddas från omställningar. När förändringens vindar blåser har man alltid kunnat lita på att i stugan finna lä. Sommarstugan är ett tryggt ankare på ett stormigt hav, och kommer säkerligen att få tjäna som säker hamn i framtiden. När vindarna annorstädes vägrar att mojna, vet jag att det – oavsett prognos – på Orust alltid väntar solsken.

FacebookTwitterGoogle+

Veckans vokabel 39: Pokulera

Nu i midsommarhelgen kan ordet pokulera vara ett passande ord att fördjupa sig i. I helgen har nämligen galej förekommit, skålar för gäster och värd har utbringats, och nubbe, mousserande vin och öl har funnits i överflöd. Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder pokulera ’(i festligt lag eller under skålande) dricka sprit eller vin eller öl’, och på något magiskt vis stämmer detta till punkt och pricka in på helgens aktiviteter.

Västkustens vackra vyer är som gjorda för en stilla kväll fylld av fröjdfulla festiviteter med förtrogna från hela vårt avlånga land – representanter från norr, söder och väster fanns på plats. Norrlänningarna ska ha en speciell eloge då de färdades en lång väg (Skelleft­eå–Orust) enkom för denna festlighet, och för Daniel lyfter jag hatten lite extra då han sammanlagt reste nästan dubbelt så länge som han var här på plats (vilket ganska exakt var 24 timmar). Men även blekingarna och göteborgarna ska veta att deras besök var uppskattat av alla inblandade.

Att kvällen var lyckad förvånar knappast någon, inte med den laguppställningen, men att även dagen efter blev det förvånar kanske desto fler. Klockan 08:30 vaknar jag av att en duktig deltagare diskar, och jag går upp för att bländas av ett gäng bleka blekingar och norrlänningar som livsglatt exponerar sina bringor för solens strålar. Hade jag inte känt en viss mental fördröjning hade jag inte trott en sekund på att grabbarna grus och jag fyra timmar tidigare hade avnjutit varsin öl i soluppgången.

Nästan alla dagens soltimmar spenderade vi, ett dussin barbröstade gossar, med att diskutera smått och stort, grilla korv och köttbullar, diska kopp och fat samt dricka te och kaffe. Så småningom sinade styrkan sakteligen i en takt proportionerlig med respektive gästs avstånd till hemorten (klarspråk: norrlänningarna åkte först och göteborgarna (typ) sist). Och nu var det dags för kvällen.

Även om planen var en pokuleringsfri midsommardag ville ödet annorlunda: en spontanresa till Smögen kunde givetvis inte undvikas när möjligheten uppenbarade sig. Efter att ha lyckats lura av föräldrarna bilen, och därmed strandsätta dem i Stenungsund över natten, begav vi oss mot Bryggan. Efter en spontanburgare på en känd hamburgerkedja (som jag helst inte nämner vid namn) och spontantankning på Statoil (som jag gärna nämner vid namn) fortsatte vi vår spontanresa lika spontant som den påbörjats.

Efter att ha konstaterat att tio mil på västkusten tar förvånansvärt lång tid att köra, konstaterade vi vidare att mängden människor på denna beryktade brygga var imponerande. Och även om klientelet på denna lilla pittoreska ö på midsommardagen inte är av den sort som jag vanligtvis beblandar mig med – somliga skulle kalla dem för ”brats” –, var det antagligen just detta som gjorde bryggbesöket bra. Vistelsen på Smögen blev lite utav en antropologisk studie där vi kunde studera ett beteende som jag hade hört mycket om men inte riktigt trodde existerade: jag hade aldrig kunnat föreställa mig att en båt och backslick kunde ha sådan dragningskraft på så många flickor. Så inte nog med att midsommaraftonen blev ett möte mellan söder och norr, midsommardagen blev likaledes en kulturell sammankomst. Nu vill jag framhäva att jag trots mitt högfärdiga moraliserande faktiskt hade en trevlig kväll och att det bevisligen finns trevliga och intelligenta människor med lejonman och seglarväst.

På något vis föll alltså alla helgens pusselbitar på plats och förhållandena för pokulering var optimala. Jag kan inte mer än önska att framtiden för med sig fler festligheter av detta slag, och att sommaren fortsätter att värma min hud på samma sätt som vänskapen denna midsommar har värmt mitt inre.

FacebookTwitterGoogle+

Midsommar

Nedan följer min välkomstskål från årets midsommarfirande på Orust. Håll till godo.

Midsommar i år på västraste kusten,
med vänner från Sveriges hela rike.
Utrustade med bästaste festarlusten,
blir det pokulering utan dess like.

En utsikt över ett storslaget sund,
lätt suddigt av en hängande dimma.
En ridå med jästa drycker som grund,
och som tätnar för varje timma.

Jag vill påminna om tronrutinen;
nu känns tiden som mogen.
Skiter gör vi givetvis på latrinen,
men smått görs med fördel i skogen.

Det är roligt att söder och norr hittat hit,
det värmer att så många är här.
Och jag lovar, det som talar är inte all sprit,
utan jag har en sentimental karaktär.

Nu vill jag uppmana alla, med emfas,
att äta och dricka tills böxera spänner.
Och nu när jag slutar vill jag höja mitt glas,
för midsommar med fantastiska vänner.

FacebookTwitterGoogle+