Etikettarkiv: Peter Englund

Veckans vokabel 65: Förbryllad

Under min resa från söder till norr stod Peter Englunds Tystnadens historia och andra essäer för underhållningen. En snabbt slukad julklapp; som vanligt när det gäller Peter Englund satt jag fängslad av språket. Av allt intressant i boken stötte jag på en etymologisk härledning som jag inte kunde undgå att utforska vidare, vilket resulterade i den här veckans vokabel.

I essän Om glasögonens historia redogör Englund för, just det, glasögonens historia. Det är en fascinerande skildring av uppfinnandet av glasögonen, och hur detta slipade hjälpmedel var avgörande för vår civilisations uppkomst. Vetenskapsmän som förr var tvungna att avbryta sin forskarbana på grund av bristande syn kunde nu fortsätta sitt arbete, men det som är mest betydelsefullt var hantverket – glasframställning och glasslipning. När man förfinat den här metoden tillräckligt kunde mikroskop och teleskop tillverkas, med vilka vetenskapen kunde se mindre saker respektive längre bort. Teorier om atomer och himlakroppar kunde nu empirin förkasta eller belägga. Englund skriver också att somliga hävdar att det är tack vare de här nya verktygen som den europeiska civilisationen kunde passera de mer överlägsna arabiska och kinesiska civilisationerna.

Tillbaka till glasögonen och ovan nämnda härledning. Englund skriver att ordet förbryllad är en avledning av ordet brillor – vilket de flesta kanske känner igen som ett informellt ord för glasögon – och dess innebörd avspeglar de fördomar som förr fanns om glasögonbeprydda människor: de ansågs vara godtrogna, förvirrade och kortsynta. Något som tydligt illustrerar dessa fördomar är att åsneöron och glasögon var de största symbolerna för lättrogenhet under 1600-talet, och författaren Goethe avskydde glasögon så mycket att han ibland vägrade att prata med människor som bar dem.

I Hellquists Svensk etymologisk ordbok går det att läsa att förbrylla började dyka upp i svenska texter på 1500-talet. I äldre nysvenska (den variant av svenska som talades år 1520–1730) fanns två former – förbrylla och förbrilla – parallellt, vilka båda är bildade till de samtida orden brylla respektive brilla. Dessa tros i sin tur vara bildade till briller som alltså är ursprunget till dagens vardagliga synonym för glasögon. Men i överförd bemärkelse har briller även betydelsen ’oreda, svek’ – framför allt i uttrycket ”sätta briller på någon”, vilket innebär att man för någon bakom ljuset.

Själva formen förbrylla verkar komma ifrån brilla i betydelsen ’låta se genom färgade glasögon, ge falsk föreställning om’, och förledet för- som då har dykt upp i analogi med ordet förvilla. Brilla kan ursprungligen komma från de linser av kristallen beryll som under medeltiden sattes på relikskrin för att man bättre skulle kunna se innehållet.

De överförda betydelserna – oreda, svek etcetera – visar tydligt att den nidbild av glasögonbeprydda människor som Englund skriver om verkligen fanns. Och visst lever det kvar fördomar även i dag: tillmälen som glasögonorm och glasögonen som det obligatoriska tillbehöret för den besserwissrande nörden visar tydligt att negativa föreställningar fortfarande lever kvar. Samtidigt finns det i dag mycket positivt förknippat med glasögon, till exempel så brukar glasögon användas som en symbol för intelligens och vishet. Frågan är om anledningen till att fördomarna finns kvar inte till stor del är av tradition, att de egentligen inte är förankrade i människors tyckande.

Det är hur som helst en spännande betydelseresa ordet – eller orden – har gjort: från kristaller, via svek till konfundering.

FacebookTwitterGoogle+