Etikettarkiv: samer

Veckans vokabel 81: Rajd

För ett par veckor sedan var jag i Lappland för första gången i mitt liv. Jag var där och besökte Jokkmokks marknad, en marknad som anordnats årligen sedan 1605. Försäljarna är en blandning av klassiska knallar, lokala hantverkare och samer från hela Sápmi (vilket är vad Sameland heter på nordsamiska).

Det var en underbar upplevelse i ett underbart landskap. Från bilfönstret på vägen dit såg omgivningen ut som ett utfrätt foto – en sömlös vit kuliss åt alla håll. Väl på plats knarrade snön öronbedövande under fötterna. Med en temperatur som stundtals tangerade minus 30 grader Celsius fick vi lov att pälsa på oss ordentligt (vissa mer bokstavligt än andra – så många pälsprodukter på en och samma plats har jag aldrig skådat förr). Med tanke på att föregående år hade varit så kallt som 42 minusgrader var vi lyckligt lottade, i synnerhet jag som underligt underklädd knallade omkring och försökte hålla värmen.

Min kunskap om Jokkmokk före resan var nästan fånigt begränsad; jag visste inte mycket mer än att deras ICA-butik hette Rajden, något jag lärt mig av en klasskamrat ett par dagar tidigare. Om man ska tro Svensk Akademiens Ordbok, kommer svenskans rajd från samiskans raido, vilket i sin tur sannolikt är inlånat från urnordiskan. En rajd är en rad renar som bundits samman i en karavan. Före resan hade jag aldrig sett renar – nu har jag sett matsökande renar i skogen, ihjälkörda renar längs vägkanten och renar på rad i rajder i staden.

Bild tagen från renracet i Jokkmokk

Rennäringen har traditionellt sett varit en central del av samernas tillvaro. Men i dag är det annorlunda. Rennäringen, tillsammans med andra delar av kulturen, försvinner. Men även om jag hade hört mycket om hur hotad samernas kultur är, var det svårt att tänka sig på denna marknad i Jokkmokk: överallt såg vi samer iklädda folkdräkter. Jag kan tyvärr inte påstå att jag är en kännare av den samiska kulturen, men jag har förstått att dräkterna berättar mycket om bäraren, bland annat hens ursprung, kön och civilstånd. Eftersom marknaden är en samlingspunkt för samer från hela Sápmi, fanns folkdräkter av alla möjliga slag på gatorna.

En rolig sak med att bo i Umeå är att det är svårt att förbli helt okunnig om den samiska kulturen. Att läsa om samer i grundskolan och att sitta i en klykstångskåta och dricka kokkaffe med en same går inte riktigt jämföra. Jag känner mig priviligierad som får lov att se dessa delar av en kultur som är så nära och så långt borta på en och samma gång. Jag hoppas att jag någon gång får se samers kultur och deras sätt att leva ännu närmare. Kanske följa med på en resa lik den min vän Jonatan gjorde i sitt fotoprojekt från Jokkmokk i höstas.

Att gå på museum är ingen motsvarighet. Förra våren var jag på Nordiska museets samiska utställning. Det är inte helt omöjligt att jag överreagerade, men jag fann utställningen exotiserande och blev något illa berörd av den stora samling föremål som kändes för privat för att ligga framme till allmän beskådan. Den avdelning för samiskt kulturarv som finns på Västerbottens museum i Umeå är bättre, men även denna får mig att känna mig lite illa till mods. Det känns onaturligt att uppleva en annan kultur på detta vis. Museum för mig symboliserar oftast något i det förgångna, och en utställning på ett museum skickar signalen att den samiska kulturen tillhör till denna kategori. Men den samiska kulturen lever och jag hoppas att den gör det länge till.

Här finner du ett sammanfattande inlägg om de svenska minoritetsspråken och ett bildspel jag gjort på samma tema.

FacebookTwitterGoogle+

Veckans vokabel 62: Fattiglapp

En rimlig etymologisk förklaring för ordet fattiglapp är att det härstammar från ett papper som man var tvungen att visa upp för lämplig myndighet för att kunna hämta ut sitt fattigbidrag. En annan tolkning – den jag föreställde mig när jag använde ordet som liten – är att ordet kommer ifrån att fattiga måste hushålla med resurserna och därför lappa sina byxor med tillgängliga tygstycken när de gick sönder.

Ingen av de här förklaringarna stämmer. Ordet lapp är ett gammalt ord för same, men används inte i dag då det ofta uppfattas som nedsättande. Det kommer från fornsvenskans lapper, som antagligen i sin tur kommer från finskans lappalainen, men ursprungsbetydelsen är enligt SAOB inte känd.

Ordet fattiglapp betydde från början ’fattig (kringstrykande och bettlande) lapp; lapskt fattighjon’, det vill säga en fattig (eventuellt även tiggande) same.

Redan innan Gustav Vasa beskattades samerna å statens vägnar, men när denna kung tog makten i Sverige ökade skattetrycket avsevärt. Då silvermalm började brytas i sameland på 1600-talet, startade en omfattande exploatering av områdets naturresurser. Kolonisationen av sameland började på allvar år 1673 när lappmarksplakatet utfärdades av Karl XI: nybyggare som bosatte sig i lappmarker lovades 15 års skattefrihet och frisedel från krigsmakten.

Då samerna försörjde sig genom fiske och rennäring ansåg man att samer och nybyggare skulle kunna leva sida vid sida. Eftersom skatteintäkterna från samernas näring ansågs betydande, skulle nybyggarna endast bryta mark som ansågs obrukad. Även om tanken var att samernas verksamhet inte skulle påverkas av kolonisatörerna, blev så inte fallet: bönderna fällde och brände skogen för att göra plats för jordbruket och för att askan skulle ge näring till marken, vilket skrämde bort viltet och försvårade samernas näring. Trots att nybyggarna fick böta i domstolen för att de förstörde marken, fortsatte denna så kallade svedning under flera århundranden, vilket drev samerna allt längre bort från lappmarkerna.

Renbeteslagarna från 1886 och 1898 stiftades för att skydda samerna. Men då definitionen av same endast gällde dem som livnärde sig genom rennäring, uteslöts alla samer som försörjde sig på en kombination av jordbruk, jakt och fiske. Dessa räknades alltså enligt lag inte som samer, och fråntogs på så sätt sin samiska identitet och tvingades in i svenskheten.

I slutet av 1800- och början av 1900-talet höjdes röster ”för att upphjälpa fattiglapparnes nuvarande tröstlösa ekonomiska ställning” (citerat efter Hyltenstam 1999, som citerar Ruong 1975, som citerar biskop Bergqvist 1907). För att motverka fattiglapparnas situation gav staten några kommuner i viss mån bidrag till fattigvården, vars hjälpande effekt självfallet var ringa.

När gruvindustrin, skogsbruket och vattenkraftsutbyggnaden tågade in i Lappland med industrialiseringen, påverkades samernas sätt att leva ännu mer. De nya industriernas ytterligare påverkan på rennäringen och det minskade behovet av arbetskraft i och med industriernas effektivisering, tvingade många arbetslösa samer till storstäderna.

Som synes har det länge funnits fattiga samer. Biskop Bergqvist ansåg att rasbiologin var förklaringen till detta: traditionellt nomadiska samer tappar livsgnistan om de blir bofasta och deras fysik tillåter inte tungt kroppsarbete, vilket driver dem ner i fattigdom.

Jag antar att man får välja förklaring: är det samhället som skapat fattiglapparna, eller är det fysiologiska egenskaper som ofrånkomligen har tvingat in samerna i ekonomiskt trångmål? Jag tror att man i det här fallet kan konstatera att till och med en Guds man stundom kan ha fel.

FacebookTwitterGoogle+