Veckans vokabel 2: Västkustskt

Västkustskt

Finns det ett ord i det svenska språket som väcker mer varma känslor än ordet västkustskt? Ett ord som framkallar mer gåshud, gemenskap och allmänt välbehag? Svaret är ja. Älskvärd, jovialisk och färst är tre utomordentliga exempel. Likt förbenat är västkustskt ett intressant ord. För det första innehåller ordet ett rejält konsonantkluster (jag fick nyligen lära mig att det finns en svenskare term för detta fenomen, men det skulle kännas som otrohet om jag valde bort det betydligt mer kärleksklingande ordet ”konsonantkluster” i förmån för något annat) och för det andra så har jag en personlig relation till västkusten (sommarstuga, släkt, tillfälligt hem; inget jag ska fördjupa mig i för tillfället). Kan det vara så att det är det första pekulära (jag inväntar SAOLs godkännande) draget i kombination med den personliga relationen som placerar detta ord nära mitt hjärta?

Ordets uppbyggnad kan vara värd att kommenteras.

Väst|kust|sk|t

Rotmorfemet (dvs den minsta fristående betydelsebärande enhet med en egen lexikal betydelse) ”väst” kombineras med rotmorfemet ”kust”. Därefter följer det adjektivbildande suffixet -sk och neutrumändelsen -t. Med andra ord är det avledningsregler som är upphovsmannen till detta spektakel.

Slut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *