Veckans vokabel 10: Indignation

indignation [-di ŋnaʃo´n äv. –dinjaʃon´n] subst. ~en in-dign-at-ion-en
vrede som orsakas av ngt som upplevs som en oförrätt eller ett övergrepp {SYN. förtrytelse, harm}:
djup ~; moralisk ~; känna ~; facket avvisade med ~ förslaget om ytterligare en karensdag
KONSTR.: ~ (mot ngn el. ngt el. SATS)
HIST.: sedan 1890

Ungefär såhär ser Svensk ordboks (2009) artikel om indignation ut. Det var inte helt problemfritt att efterapa ordbokens grafiska utformning så räkna inte med ett upprepande. Men nu när det är gjort kan jag fokusera på veckans vokabel. Till att börja med kan jag avslöja att jag aldrig har använt detta ord uppriktigt. Däremot har jag ofta använt det på ett skämtsamt manér för att ”skoja till det”, som ungdomen skulle ha formulerat det.

Ordets konstlade form och väldiga formalitetsgrad gör att jag upplever det aningens egendomligt när det syftar på en så grundläggande och primal känsla som ilska. I allmänhet känner jag att jag i de situationer som ordet indignerad kan användas är på tok för upprörd för att formulera något så civiliserat. Enda sammanhanget där ordet skulle kunna passa in är i de absurda situationer som ständigt visas i filmer när en gentleman blir förolämpad. Den förolämpade står där kall som en kylklammer och reagerar formellt och vältaligt. ”You sir, have dishonored me. I demand satisfiction.” Om jag ska rannsaka mig själv måste jag erkänna att jag i dylika situationer snarare producerar något slags meningsfragment omgivet av ofrivilliga gutturala läten.

Men lik förbaskat tycker jag om det här ordet! Möjligtvis är det just på grund av dess lite pretentiösa intryck som det faller mig i smaken. Jag har en fäbless för ord som säger något som lika gärna kan formuleras mer lättförståeligt. Detta är givetvis djupt ironiskt då klarspråk är något som jag under de närmaste åren kommer att ägna mycket utbildningstid åt. Just därför vill jag poängtera att bara för att den komplicerade delen av språket ligger mig varmt om hjärtat, så betyder det inte att andra änden av spektrumet – det enkla, det klara – glöms bort och avfärdas som oväsentligt. Klarspråk är viktigt och något utav en konstform.  Det är en rejäl utmaning att uttrycka svåra saker lättförståeligt. Enkelhet och komplexitet är båda fina företeelser i sina respektive sammanhang, men de kan aldrig vandra hand i hand.

Ett svar på “Veckans vokabel 10: Indignation”

  1. Jag tror nog du har varit rejält indignerad flera gånger, inte sällan i samband med att din bror då och då tagit sig friheter utan att först förankra sina tilltag på vederbörligt sätt …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *