Veckans vokabel 21: Fippla

”SLUTA FIPPLA!!!” vrålat helt i versaler och med ett otal utropstecken var nog för att hela plutonen skulle frysa till is och sluta trippelkolla att fickorna var stängda, att kragen i nacken faktiskt var nedvikt eller att vi verkligen stod med en armslängds mellanrum. Fippla innebär att man ’beter sig fumligt och klumpigt’, och med tanke på den press och stress som lumpen ofta medför, är det inte egendomligt att fumlighet och klumpighet förekommer. Icke desto mindre var fipplande något våra löjtnanter hatade av hela sina grönkamouflerade hjärtan.

När vi vid inryck slöt oss till försvarets förunderliga församling var det en ny tillvaro vi gick till mötes. Vi ingick nu i en bestyckad värld med nya kläder, nya normer och ett helt nytt språk. Vi blev nummer och efternamn, försvarsmakten gick in för att stöpa om oss som individer. Men tiderna förändras och möjligheterna att bryta ner och bygga upp är inte som de en gång var.

Likväl finns kulturen fortfarande kvar vilket märks i lexikonet. Ord som i civila kläder betyder en sak har i militära dito en helt annan innebörd, och tidigare obekanta uttryck förekom flitigt i denna grön- och blåklädda gemenskap, med nya och egendomliga fenomen som syftning. Fältskjorta 90, ruska lång, ruska kort, slutstycke, hjälmunderlag, buske 14, tant Agda 75. Ett yttrande var ”uppfattat” eller ”taget”, och anmärkningsvärt ofta ”mmmyyycket märkligt”.

”… tid till förfogande: fem minuter.” Så fort punkten anades i befälens intonation rusade femtio man i full mundering för att genomföra en uppgift som alla visste krävde betydligt mer tid än vad som tilldelats. Hjälmar skumpade, stridsvästar krängde och vapen slog i på ömma ställen. Oftast hann vi tillbaka med marginella marginaler till melodin av kreativa kraftuttryck som skulle få härdade sjåare att rynka på näsan. Kors i allsin dar. Tur att mormor inte var där.

I efterhand är både kulturen och språkbruket mmmyyycket märkligt, men när man levde och andades automatkarbin, testosteron och frystorkad mat var det hela normalt. Likväl som det är normerna i den kontext som man lever i som bestämmer hur saker och ting ska göras, bestämmer de vilket språkbruk som ska användas. Även försvaret har en djupt förankrad språklig standardnorm.

Antagligen så skiljer sig inte den militära jargongen anmärkningsvärt från andra fackspråk. Inom alla områden finns det ord som har en snävare betydelse än i allmänspråket, eller som där inte alls existerar. Jag antar att skillnaden främst beror på det vis försvarsmakten ligger vid sidan av det vardagliga samhället och den långa historia som militären har.

Även om jag än i dag stundtals beter mig fumligt och klumpigt så fipplar jag inte i samma utsträckning som under mitt liv som värnpliktig. Värnplikten är på gott och ont ett avslutat kapitel i mitt liv, ett kapitel som såhär i backspegeln har förvandlats till en samling mycket verklighetsfrämmande anekdoter.

Slut. Klart slut.

Ett svar på “Veckans vokabel 21: Fippla”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *