Veckans vokabel 22: Kärlek

Jag tänkte inleda med att göra en tämligen oromantisk analys av ordet kärlek. Enligt Svensk ordbok (2009) är det första skriftliga belägget för detta ord från 1200-talets Västgötalag, även om fenomenet gissningsvis är äldre än så. Kär kommer från fornsvenskan och är inlånat från fornfranskans cher, som i sin tur kommer från latinets ca´rus med samma betydelse, medan ändelsen lek i detta fall är ett suffix vars bokstavliga betydelse blekts bort. Jag hoppas att jag inte har gått alltför mycket vilse i etymologins svårnavigerade snårskogar.

Kärlek är tydligen en ’mycket stark, positiv känsla (för ngn) som kännetecknas av ömhet och ibland sexuell åtrå’, vilket låter ganska upplyftande. Det är sällan jag slår upp en ordbok och finner en definition som är något annat än saklig och torr. Detta behöver i sig inte vara något negativt; det vackra står för de fantasifulla att finna i det finstilta mellan raderna. Antingen lider jag brist på fantasifronten, eller så är just det här lemmat (det vill säga den minst böjda formen av ett ord, den som förekommer i ordböcker) ett undantag.

En intressant sak är att engelskans love beroende på kontext kan stå för svenskans substantiv kärlek och vårt verb älska. Varför det är så att vi har två ord medan engelskan har ett kan jag inte svara på. Dock är älskar ursprungligen ett nordiskt ord med grundbetydelsen ’uppföda’, och förstabelägget i skrift är omkring 1325 i Västgötalagen. Ett intressant sidospår är att älska enligt Svensk ordbok kan ha två betydelser: ’känna kärlek för en viss person, spec. utan inslag av erotik’ eller ’ha könsumgänge med ngn; mest i form av samlag’. Att den första betydelsen utesluter den andra är för mig en ganska egendomlig motsättning. Det är inte ovanligt att ett ord kan betyda flera saker, men att den ena definitionen innehåller kärlek utan erotik och att den andra endast innehåller kärlek med erotik känns ologiskt. Hur denna betydelseglidning har gått till kan jag inte heller riktigt ge svar på, även om jag misstänker att älska efterhand blev synonymt med stark passion, en betydelse som rimligtvis kan förknippas med den intima sfären. Betydelse nummer två förekom i skrift första gången år 1921.

Anledningen till att jag valde att komma in på skillnaderna mellan älska och kärlek är de olika synsätt som ligger dolda bakom. När A älskar B föreställer jag mig att ordet beskriver de känslor som A hyser för B. När A delar med sig av sin kärlek till B blir det som att A har ett lager av denna romantiska råvara inom sig och B endast är ett objekt att projicera dem på. Personligen känns den här konstruktionen naturligare på engelska – share your love –, på svenska känns den aningen krystad. Vad jag vill poängtera är att de olika uttryckssätten avslöjar olika synvinklar på en grundläggande del av den mänskliga kulturen. Är vi romantiska varelser som ofrivilligt och handlöst knyter oss till en person med ett okapbart band? Eller är vi kanske snarare kärleksfulla varelser som väljer vem vi vill överösa med den ”mycket starka och positiva känsla” vi alla har ett lager av inombords?

Ibland känns det bra att jag har större delen av ett liv att fundera över livets beskaffenhet, ibland känns det som att tiden aldrig kommer att räcka. Att hitta svar på frågor av den här karaktären är antagligen inte möjligt – det finns inga rätt svar, bara sinnesstämningar. Jag är övertygad om att frågorna bara blir fler med åren. När vägs ände nästan är nådd sitter jag förhoppningsvis med mina frågor och det som återstår innan timglaset är tomt är att bestämma mig för svaren. Vem bryr sig om meningen med livet? Varför söka efter lätta och rätta svar? Det är resonemangen och inte svaren – resan och inte målet – som jag är intresserad av.

En lek med en början,
en lek med ett slut,
livet är kort,
så lek en minut.

3 svar på “Veckans vokabel 22: Kärlek”

  1. Du är poet min gode Erik!

    Är det så att när man grubblar tillräckligt mycket att ens tankar går mot poesi och konst?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *