Veckans vokabel 25: Unik

I mellanstadiet stiftades en ny bekantskap, datorspelet Diablo II tågade in i mitt liv. Demoner skulle avlivas, karaktärer utvecklas och nivåer avklaras­ – allt i ett rasande tempo. Det var kort och gott drömmen för en femteklassare. Under denna kamp mot ondskans lakejer var karaktären tvungen att vara kraftfull nog att besegra djävulen och hans bröder i helvetets avgrund. Givetvis innebar detta ett sisyfosaktigt avlivande av avoghetens avkomma, samt ett ändlöst samlande av redskap av olika kvalité. Drömföremålen var de som med sina gyllene namn avslöjade att de var unika och gav bäraren inkommensurabla (löjligt roligt ord som betyder ’som på grund av sin natur inte kan jämföras’) krafter.

Unik. I förut nämnda demondödarsammanhang blev ordet synonymt med ett kraftigt föremål med värdefulla attributbonusar. Att en och samma karaktär kunde ha många exemplar av samma unikum var inget som skakade världsuppfattningen, tvärtom var det ett välkommet kryphål i semantiken för att få lite extra kräm till den där bosstriden som inte tidigare avklarats.

Senare i livet har ordets associationer till kraftfulla maktredskap klingat av, och kvar är den unika betydelsen som hittas i ordboken; ’fullständigt ensam i sitt slag’ med tillägget ’särsk. i fråga om värdefulla el. intressanta egenskaper’. Med andra ord stämde trots allt spelsammanhangets användning oroväckande väl överens med lexikonets. Om man bortser från att ’fullständigt ensam i sitt slag’ endast gäller tills man hittar ett likadant föremål (d.v.s. att de unika föremålen inte alls är unika).

Men om jag skulle ta och höja blicken en aning och göra en samhällsfråga av ordet, var hamnar jag då? Att vara unik är att vara dygdig. Alla ska vara unika, alla ska uttrycka sin personlighet på diverse – stundtals extrema – sätt. Och det är så lätt att vara unik! Det är bara att ansluta sig till en subkultur och uttrycka sitt unika inre på samma sätt som alla andra i gruppen. Det är ju skönt att vara unika tillsammans, så att man inte står ensam och gemenskapslös. Att särskilja sig från gråa mittfåran är givet, det vore dåraktigt att vilja vara som alla andra.

”Du är unik, precis som alla andra” är en leendeframkallande mening som cementerats i mitt minne. Men om meningen ska analyseras lite djupare, var hamnar jag då? Med tanke på den komplicerade samverkan av arv och miljö är det givet att alla är unika; inte ens enäggstvillingar är fullkomligt enhetliga. Både kroppsligt och sinnligt skiljer vi oss alla åt. Men människan är trots allt ett flockdjur, en biologisk faktor som uniformerar vårt beteende. Var kommer strävan efter originalitet och viljan att skilja sig från flocken ifrån? Är det kanske en häckningstaktik, ett sätt att i flocken försöka framstå förmer än andra? Allting har inte en enkel biologisk förklaring, och ibland är det för sammanhanget meningslöst att söka en.

Men det finns faktiskt de som är mer unika än andra – om jag får lov att uttrycka mig så dumt –, de som verkligen vandrar den väg de själva valt. En väg som går utanför ramarna på den låda man växt upp i, en väg som förnekar samhällets världsbild och gör de saker som framhålls som omöjliga. En väg som innebär att man inte rättar sig in i ledet och tar sin plats i systemet. Banbrytande vägarbetare, människor som vågar välja en osäker framtid. Människor som har alternativa åsikter och insikten att se andra utsikter för framtiden. Framförallt handlar det om att bryta mot tankemönster som är så inpräntade och accepterade att de i samhället har blivit axiom, självklara sanningar.

Vetenskapen handlar ju om att empiriskt belägga världen, att metodiskt sluta sig till vad den består av och hur dessa beståndsdelar förhåller sig till varandra. Men till och med vetenskapen får ibland ompröva sina vedertagna teorier, och en vetenskapsman som går emot det rådande paradigmet är en öppensinnad varelse. Det krävs mycket för att ifrågasätta det som ens grupp håller som truism. Tänk att vara funtad på ett sätt som öppnar dörrar och fönster i omvärlden som andra inte ens har märkt är stängda. Tänk att kunna tänka utanför de ramar som fängslar vårt sinne, som hindrar kreativitetens fria flödande. Tänk att se vardagens mysterier som de unikum de ofta är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *