Veckans vokabel 30: Normal

Ordet normal betyder enligt Svensk ordbok (2009) ’som är i enhetlighet med den grundläggande typen för företeelsen i fråga, särskilt genom att överensstämma med genomsnittet’. Den som stryker samhället medhårs och simmar längs strömmen är alltså normal. Detta gör man genom att följa de normer som finns – såväl skrivna som oskrivna – och följaktligen handlar normalitet om att följa normer.

Normalitet är en svår dans, en dans vars steg samhällets medborgare lär sig redan från födseln. Att som utomstående tränga in i ett nytt samhälles normstruktur är inte lätt. De explicita normerna – lagarna och andra skrivna regler – går ann att lära sig, men de implicita – tyst på bussen, trubbiga armbågar, ordnat köande – är inte alltid lika lätta att tillskansa sig, eftersom till och med de infödda ofta saknar medveten kunskap om dem.

Som ny i normsystemet är man i en svår situation eftersom man inte vet hur man ska bete sig. Kommer man till exempel från ett normsystem som kräver kortare pauser mellan samtalsturerna – din tid från att en talare tar ordet tills att nästa gör det – än vad samtalspartnerns gör, resulterar det i att man efter sin tur tar ordet igen för att förhindra pinsamma tystnader. Då framstår man som en otrevlig och pratglad person, och medkonversatören känner sig socialt överkörd.

Normbrytare ses på med misstänksamhet och rädsla, eftersom det förväntas av den normale att den ska kunna och följa normerna. Eftersom det är svårt att förutsäga normbrytares reaktioner och handlingar, ses de som lösa kanoner. Människor som öppet revolterar mot gällande normer, som exempelvis punkare och motorcykelgäng, behandlas ofta med viss reservation och de får ofta något bredare yta att röra sig på än andra.

Förutom invandrare finns det andra grupper som omedvetet bryter mot normer. Jag tänker på vuxna som av olika anledningar inte kunnat lära sig dem, och på barn som ännu inte har hunnit göra detsamma. Barn har vi överseende med, även om vi kanske inte alltid vet hur vi ska hantera deras normbrott, medan vuxna som har problem ofta är socialt körda och riskerar att bli ofrivilliga eremiter.

Jag misstänker att det är riskfritt att påstå att ordet normal främst har en positiv klang (i synnerhet i kontrast till motsatsordet onormal), men då det i vårt samhälle är viktigt med att vara unik, kan det kan även ha vissa beigea konnotationer som inte uppskattas av exempelvis tonårsrevoltörer.

Även om det finns mycket att säga om normer och normalitet, och vad som är mer och mindre acceptabelt på respektive område, tänker jag inte fördjupa mig i det. Jag nöjer mig med att konstatera att normer är svårt, jättesvårt, i synnerhet för människor utanför gemenskapen. Vid interaktion med utsocknes folk är detta något som kan vara bra att ha i tankarna. Att de inte följer våra normer betyder inte att de är onormalt funtade, bara att de följer normer tillhörande en annan kultur.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *