Andras ord: Lars-Gunnar Andersson

”Allt man kan sätta -fan och -jävel efter är substantiv. Allt man kan sätta skit- framför är adjektiv. Undantag: skit-gubbe och skit-kärring. Allt annat är verb.” Från Fult språk, 2004.

Lars-Gunnar Andersson citerar ”en tämligen desillusionerad svensklärare” och dennes sätt att underlätta i ordklassernas virriga värld. Lars-Gunnar Andersson är (en trevlig) professor i modern svenska vid Göteborgs universitet och medverkar veckoligen i Språket i P1 där han svarar på lyssnarfrågor.

Andras ord: Olle Josephson

”Men den som principiellt begråter konjunktiven är ute efter svårinlärda former som ska skilja agnarna från vetet bland skribenterna. Ack, det blev ett uselt vete – det finns så mycket viktigare ting som gör en god skribent.” Från Ju, 2004.

Olle Josephson visar var skåpet ska stå och kritiserar pseduo-skåpställares romantiserande av svunna verbformer. Allvarligt talat, behöver vi verkligen fler ordformer?

(Svaret är ja. Jag återkommer.)

Veckans vokabel 27: Altruism

Altruism betyder ’det att sätta andras intressen framför sina egna’. I dag vill jag synliggöra filantropin och på riktigt understryka dess existens. Även om vi ibland kan känna att vi bor i ett kallhjärtat samhälle vill jag lyfta fram de varma sidorna, de oegennyttiga kärleksförklaringarna till våra medmänniskor.

I går så jag Hachiko, en härlig film av Lasse Hallström om en hunds aldrig sinande kärlek och lojalitet till sin husse. I takt med att eftertexterna rullade fram över skärmen, svepte tankar om osjälviskhet och ovillkorlig kärlek genom mitt huvud. I detta fall var det kärleken mellan hund och husse, men i mitt sinne fick jag bilder av mänskliga relationer och altruistiska handlingar. Människor som hjälper helt utan baktankar. Människor som stannar upp i vardagsstressen och tar sig tid att lära känna sin omgivning. En omgivning som vi var dag passerar. En omgivning som vi kanske inte ens märker.

Vårt samhälleliga system är som en pyramid, och det är människorna i fundamentet som håller konstruktionen stabil. Personligen tänker jag inte alltid på de som med sina städvagnar håller ordning i kaoset, eller de som varje dag får vattnet att rinna, telefonen att ringa och elen att passera den smala ståltråden i glödlampan och lysa upp det vemodiga vintermörkret. Det finns så många människor som får vår vardag att fungera, och jag ifrågasätter ibland den blinda fläck jag kan ha för denna grupp. Om vi ändå kunde uppmärksamma dem mer, ta oss tiden att språkas och inse att vi alla i grunden är likadana – vi är alla i behov av medmänsklighet.

Det finns en del kärleksspridare i världen, människor som osjälviskt delar med sig av sin kärlek till sin omgivning. Jag känner några av dessa sprudlande personer, en handfull människor som genom sin utstrålning sätter omgivningen i ett varmare ljus. Och det finns mer kärlek i vardagen än man anar, och många fler tillfällen att dela den på.

Precis som med gäspningar och dåligt humör, så smittar kärlek. När jag under mina promenader möter ett nyförälskat par börjar jag alltid le. Värmen smittar av sig, och något inom mig delar deras glädje. Denna kärleksduo producerar ett överskott av kärlek som finner sin väg genom luften och tinar mitt frusna sörländska hjärta, frostskadat av den norrländska vintern.

Möjligtvis är det mer än altruism som vaknar till liv i dessa lägen, kanske är det även en del minnen som bubblar upp till ytan? Ett öga kastat bakåt – fokus på vad som känns som forntiden, som andra liv på andra platser. Visserligen kan sentimentala tillbakablickar stundom vara ett slöseri med samtid, men andra och många gånger kan reflektioner av detta slag vara ett bra sätt att vitalisera ett vanemässigt vänskapsband eller romantisera en rutinmässig relation.

Att själv få sprida värme i vårt kalla klimat är lite utav en gåva. Vi blir påminda om mänskligheten inom oss. Vi blir påminda om att vi inte är kalla, gråa datorer som mekaniskt utför logiska operationer, utan att vi är kännande varelse som påverkar och påverkas av världen runt omkring. Vi blir påminda om att allt är sammanbundet, att världen inte består av självständiga moduler som arbetar fristående från varandra.

En varm värld ger varma hjärtan, och varma hjärtan ger en varm värld.