Veckans vokabel 33: Eljest

Jag har alltid varit fientligt inställd till denna veckas vokabel. Innan jag flyttade till Norrland var eljest för mig en exakt synonym för annars, om än ”något ålderdomlig”, som ordboken berättar. Detta är kanske inte nog för att väcka skepsis, då jag är av uppfattningen att alla former av synonymi berikar språket. Anledningen till att jag sneglade aningen surmulet på just detta ord var för att jag oftast stötte på det i en akademisk kontext.

När jag läser kurslitteratur kan jag stundom irriteras över hur överdrivet komplicerade ordval och orimligt slingriga meningar kan dämpa förståeligheten avsevärt. Frågan jag ställer mig är om det avancerade språkbruket är ett försök att sträcka på ryggen och verka viktig, eller om det är ett resultat av oreflekterat användande.

Självklart kräver vetenskapen exakt definierade och precisa termer, men eljest hör inte hemma i det akademiska lexikonet. Missförstå mig inte nu, jag uppskattar ovanliga ord – som en och annan läsare kanske har noterat – men det är onödigt ovanliga ord av detta slag som gör en redan utmanande text, vars innehåll en stackars student måste tillägna sig, ännu mer utmanande. Eftersom språkvetenskapliga termer och avancerade resonemang inte är nog att brottas med för de vetgiriga humanisterna kan vi ju slänga in några kryptiska urgamla ord.

Nu raljerar jag kanske lite mer än nödvändigt, men jag vill försöka åskådliggöra något utav den irritation som alla störande moment skapar när man suttit i timtal och försökt läsa sig till ny lingvistisk kunskap. Irritationen har lagt sig för just detta ord efter att ha umgåtts med norrlänningar som har det i sin vardagsvokabulär med en något annan betydelse. Härstädes kan en person ibland vara eljest, eller annorlunda som jag hade uttryckt det.

Apropå synonymi så finns det inga exakta synonymer i språket, det finns alltid något sammanhang som det uppstår en betydelseskillnad. Och varför skulle vi vilja ha två ord som betyder exakt samma sak? Det är inte antalet ord som gör ett språk rikt, det vackra ligger i betydelsenyanserna. Att kunna många ord är att kunna precisera en tanke så mycket som möjligt, att kunna återberätta bilderna som fladdrar omkring mellan synapserna på ett sätt som gör dem rättvisa.

Trots detta är det ett faktum att ord stundom är utbytbara, och att då använda osedvanliga benämningar med abstrakt denotation enkom för dess exotiska konnotation är i mina ögon lite eljest. Eller enklare uttryckt – för att leva som jag lär – så är det ibland lite konstigt att använda ovanliga ord för enkla tankar bara för sakens skull. Är jag inte en hycklare så säg?

3 svar på “Veckans vokabel 33: Eljest”

  1. Akademisk fåfänga kallas det när man använder onödigt krångligt språkbruk. Något de rekommenderar oss att passa oss för.

    Om du vill se detta i absurdum kan jag rekommendera något med Bordieu. Helt galet. Snubben har meningar med typ 15 kommatecken och tio ord som jag inte ens förstår i sammanhanget. Men han har bra tankar i alla fall.

    1. Jag minns att du visade (eller talade om) en mening av Bordieu som var hiskeligt lång. Synd att de bra tankarna ska drunkna i ett hav av bisatser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *