Veckans vokabel 36: Sommarlov

Efter ett skensommarlov på några dagar är det alltså äntligen dags. Timmen T, dagen D. Sommarlov. Stänger jag ögonen hör jag Ida sjunga om sina blommande blommor, ändlösa ängar och söta små smultron. Nu är framtiden studiefri i tre månader – en tanke lika vacker som både Vinternorrland och Sommarsörland.

Efter att ha lämnat in sista examinationsuppgiften för terminen trillade två uppsatser ner för granskning genom Uppsatsa. Dessa uppsatser i kombinationen med ett helgbesök i den parasitinfekterade orten Skellefteå (observera att vistelsen var trevligare än man kan tro) är anledningen till att veckans vokabel är försenad. Efter att ha lagt orimligt mycket tid på granskningen (i måndags arbetade vi effektivt från kl. 9 till kl. 23) kan jag på riktigt säga att sommarlovet har börjat.

Och vilken sommar det kommer att bli! Kontinenten ska besegras och västkusten hemsökas. Böcker ska slukas under gassande sol, både språkvetenskaplig och skönlitterär lektyr ska avspisas. Aktivitetsnivån på bloggen kan måhända eventuellt möjligtvis öka en aning, vi får se.

Även om kroppen inte riktigt har fattat att den är ledig – stressen känns fortfarande av – så är den de facto det. Men detta är inte kroppens ledighet, det är framför allt sinnet som har fått lov. För en stund är det fritt från prestationskrav, döda linjer och tvång. Jag behöver inte längre vakna direkt när (eller ens om) alarmet ringer. Jag behöver inte snegla på klockan medan frukosten inmundigas. Jag behöver inte lägga mig i tid för att vara i skick att prestera dagen efter. Jag kan ta planerade och spontana utflykter i, runt eller utanför den stad jag för tillfället befinner mig i. Jag har sommarlov.

Jag ska dock jobba i sommar, även om schemat fortfarande är okänt. Tanken är att jag ska börja och sluta knega i juli, en månads jobb räcker i alla fall en bit på vägen i höst. Det är inget ekonomiskt försvarbart beslut, jag vet, men efter en högpresterad termin behöver jag sänka tempot en aning. Bara tanken på att få tänka tankar som jag inte måste tänka får mig att tänka andra glada tankar.

Det där om att sommaren ska vara studiefri är också en sanning med modifikation; en sommarkurs i webbdesign ska läsas om tid och lust hittas en regnig eller molnig dag.

Så även om mitt sommarlov inte riktigt uppfyller alla kriterier för ett sommarlov, så bryr jag mig inte. Terminen är slut och det som nu följer fram tills att höstterminen startar kallar jag för vad jag vill. Jag har sommarlov.

3 svar på “Veckans vokabel 36: Sommarlov”

  1. Jag vill nog höja ett varnande pekfinger och mana till viss försiktighet i användandet av uttrycket ”potatislov”. Ett slarvigt bruk kan nämligen lätt devalvera dess värde och innan vi vet ordet av samlas såväl sommar-, påsk- som julferier samman under denna svepande beteckning. (Visste du för övrigt att på min tid hade studenter över 100 ord för ”studieledighet”?)
    Ett äkta potatislov infaller nämligen på hösten och dess syfte är (eller var, enär potatishanteringen blivit allt mer mekaniserad har förutsättningarna förändrats) att frigöra av studier bunden arbetskraft när potatisen skulle upp ur jorden.
    Det finns för övrigt krafter som hävdar att det sammansatta ordets senare del – alltså ”lov” – är en i sammanhanget hånfull motsägelse och att man därför bör undvika all användning av begreppet.

    1. Jag inser nu att jag blandade ihop saker och ting. Potatislovet var ju givetvis höstlovet, men sommarlovet – om jag inte minns fel – var också det till för att bondsönerna skulle kunna hjälpa till hemma på går’n. Jag har ju inte fördelen av att ha växt upp när termen faktiskt behövde användas …

  2. Det förekommer lokala lov-varianter som det skånska ”betlovet”. Sedan har vi ju Beatles populära lovsång: ”Lov is all you need”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Veckans vokabel 36: Sommarlov

Efter ett skensommarlov på några dagar är det alltså äntligen dags. Timmen T, dagen D. Sommarlov. Stänger jag ögonen hör jag Ida sjunga om sina blommande blommor, ändlösa ängar och söta små smultron. Nu är framtiden studiefri i tre månader – en tanke lika vacker som både Vinternorrland och Sommarsörland.

Efter att ha lämnat in sista examinationsuppgiften för terminen trillade två uppsatser ner för granskning genom Uppsatsa. Dessa uppsatser i kombinationen med ett helgbesök i den parasitinfekterade orten Skellefteå (observera att vistelsen var trevligare än man kan tro) är anledningen till att veckans vokabel är försenad. Efter att ha lagt orimligt mycket tid på granskningen (i måndags arbetade vi effektivt från kl. 9 till kl. 23) kan jag på riktigt säga att sommarlovet har börjat.

Och vilken sommar det kommer att bli! Kontinenten ska besegras och västkusten hemsökas. Böcker ska slukas under gassande sol, både språkvetenskaplig och skönlitterär lektyr ska avspisas. Aktivitetsnivån på bloggen kan måhända eventuellt möjligtvis öka en aning, vi får se.

Även om kroppen inte riktigt har fattat att den är ledig – stressen känns fortfarande av – så är den de facto det. Men detta är inte kroppens ledighet, det är framför allt sinnet som har fått lov. För en stund är det fritt från prestationskrav, döda linjer och tvång. Jag behöver inte längre vakna direkt när (eller ens om) alarmet ringer. Jag behöver inte snegla på klockan medan frukosten inmundigas. Jag behöver inte lägga mig i tid för att vara i skick att prestera dagen efter. Jag kan ta planerade och spontana utflykter i, runt eller utanför den stad jag för tillfället befinner mig i. Jag har sommarlov.

Jag ska dock jobba i sommar, även om schemat fortfarande är okänt. Tanken är att jag ska börja och sluta knega i juli, en månads jobb räcker i alla fall en bit på vägen i höst. Det är inget ekonomiskt försvarbart beslut, jag vet, men efter en högpresterad termin behöver jag sänka tempot en aning. Bara tanken på att få tänka tankar som jag inte måste tänka får mig att tänka andra glada tankar.

Det där om att sommaren ska vara studiefri är också en sanning med modifikation; en sommarkurs i webbdesign ska läsas om tid och lust hittas en regnig eller molnig dag.

Så även om mitt sommarlov inte riktigt uppfyller alla kriterier för ett sommarlov, så bryr jag mig inte. Terminen är slut och det som nu följer fram tills att höstterminen startar kallar jag för vad jag vill. Jag har sommarlov.

3 svar på “Veckans vokabel 36: Sommarlov”

  1. Jag vill nog höja ett varnande pekfinger och mana till viss försiktighet i användandet av uttrycket ”potatislov”. Ett slarvigt bruk kan nämligen lätt devalvera dess värde och innan vi vet ordet av samlas såväl sommar-, påsk- som julferier samman under denna svepande beteckning. (Visste du för övrigt att på min tid hade studenter över 100 ord för ”studieledighet”?)
    Ett äkta potatislov infaller nämligen på hösten och dess syfte är (eller var, enär potatishanteringen blivit allt mer mekaniserad har förutsättningarna förändrats) att frigöra av studier bunden arbetskraft när potatisen skulle upp ur jorden.
    Det finns för övrigt krafter som hävdar att det sammansatta ordets senare del – alltså ”lov” – är en i sammanhanget hånfull motsägelse och att man därför bör undvika all användning av begreppet.

    1. Jag inser nu att jag blandade ihop saker och ting. Potatislovet var ju givetvis höstlovet, men sommarlovet – om jag inte minns fel – var också det till för att bondsönerna skulle kunna hjälpa till hemma på går’n. Jag har ju inte fördelen av att ha växt upp när termen faktiskt behövde användas …

  2. Det förekommer lokala lov-varianter som det skånska ”betlovet”. Sedan har vi ju Beatles populära lovsång: ”Lov is all you need”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *