Veckans vokabel 38: Stuss

Enligt Svensk ordbok (2009) betyder stuss ’stjärt där den är som bredast särsk. vid måttagning för (sömnad av) klädesplagg’. Personligen använder jag ordet som en städad och festlig synonym till bakpartiet och bortser hänsynslöst från skräddarbranschens mer precisa betydelse. Bara förra veckan beklagade jag mig över min stuss efter en tvåtimmars cykeltur – efter att ha haft punktering sedan senhösten var det uppenbarligen inte läge att inviga cykelns nya slang med en mastodonttur på min fars gamla velociped.

I Svenska Akademiens ordbok kan man läsa att stuss i huvudsak syftar på människans ’bak, stjärt, gump, ända’. Och se, det är alltså precis i linje med mitt bruk, även om jag kan tycka att detta ord inte alls är något vardagligt – som det även står –, då det – om det vore detta – antagligen inte hade haft den ögonbrynshöjande och smilbandsdragande funktion som empiriska studier har visat.

När jag funderar på i vilka sammanhang jag har stött på ordet, finner jag inget ordentligt svar. En liten bjällra pinglar när jag tänker på humor, varför jag misstänker att någon respektabel och underhållande komiker har använt ordet och att jag ­– skamlöst– har lagt rabarber på det och införlivat det i mitt ordförråd. Av någon anledning ser jag Skåne framför mig, varför det är mycket möjligt att det är radiotroppen från P3:s gamla Hej domstol som riktigt har förankrat ordet i mitt lexikon.

Men stussens väg in i min vokabulär är jag egentligen inte så intresserad av, det är dess nutida vitalitet som jag är nyfiken på. Ordet är inte en frekvent gäst i vardagsspråket. Det händer att det dyker upp i en alldaglig konversation i ett försök att få ögat att glimta till en aning, men i seriösa sammanhang lyser det med sin frånvaro: det förekommer endast åtta gånger i Språkbankens arkiv. Detta förvånar mig; är ordet alltså såpass ovanligt? Jag antar att orsaken till ordets sparsamma användning är att det till största del används vid måttagning – vilket tydligt syns i Språkbankens förekomster.

Är det egentligen någon mening att liva upp obskyra synonymer på detta vis? För mig har det ingen egentlig praktisk användning: enda användningsområdet för ordet – förutom i textil kontext – är i humoristiska sammanhang. Men vad ska man annars använda språket till? En av språkets huvudfunktioner är som bekant att skapa gemenskap mellan människor – varför småpratet vi dagligen ägnar oss i allra högsta grad är meningsfullt – och humor är i mitt tycke den snabbaste vägen till vänskap.

Av denna anledning kommer jag fortsätta att beklaga mig över stussvärk. Jag kommer fortsätta att säga ”angenämt” efter att ha skakat hand med en ny bekanting på en fest. Jag kommer fortsätta att snoka reda på andra obskyra, formella och stela ord för att använda dem i informella sammanhang och skapa en något pekoral stämning. Jag kan tyckas ha ett tort sinne för humor, men humor är det lik förbannat. Och kul har jag.

2 svar på “Veckans vokabel 38: Stuss”

  1. I min värld är stuss skånska för studs. Jag avser därför att ignorera denna text och stussa vidare i världen. Hoppas du har överseende med detta.

    1. Nu när du säger det är jag övertygad om att jag också har hört det skånska uttal som du beskriver. Dialektal diversitet trumfar, i mina öron, ofta standardspråket, så jag har inte bara överseende, jag uppmuntrar denna aparta användning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *