Veckans vokabel 40: Kontinenten

Enligt SAOB används ordet kontinent inom geografi för att beteckna en ’större, sammanhängande landmassa, fastland’. Detta är säkerligen ingen nyhet för någon läsare, och specialanvändningen av denna definition kommer inte heller att vara det: ’i sg. best. [singular bestämd form, d.v.s. ”kontinenten”] om (huvudmassan av) Europas fastland i motsats till de brittiska öarna o. Skandinavien’.

Nu kanske en och annan börjar ana vartåt jag vill komma, det kanske har något med Europa att göra? Och visst är det så. I slutet av sommaren ska jag och några kamrater genomföra en bilburen odyssé genom en begränsad del av Europa. I två veckor ska vi sakta men säkert utforska kontinenten med stora, nyfikna ögon, och ta oss igenom en handfull länder för att slutligen sluta cirkeln i startstaden Karlskrona.

När jag hör ordet kontinenten (i sin bestämda men ack så singulara form) tänker jag ofrånkomligen på ett kulturellt Frankrike med baguetter, vin, baskrar och roliga mustascher. Därför tar det emot ett uns inombords när jag använder ordet för att beteckna den resa jag nu har framför mig, eftersom Frankrike inte ingår i den. Men denna skeva ordbild får jag lov att ändra, eftersom jag givetvis måste få lov att använda ordet för övriga landmassor som är en del av begreppets extension. Jag måste kunna säga att jag ska till kontinenten i sommar utan att känna den där olustkänslan som infinner sig var gång jag använder ett ord på ett sätt som går emot dess betydelse.

Som mustascherna jag skrev om tidigare redan har avslöjat, har ordet en romantisk sida för mig. Jag förknippar kontinenten med uteserveringar på kaféer fyllda av filosofiska funderingar i kärlekens huvudstad Paris i efterkrigstidens svallvågor. Visa människor som ivrigt diskuterar för sin idé med andra lärda. Författare och filosofer spelar en viktig roll för den jag är. De har hjälpt till – och gör det fortfarande – att forma min personlighet genom sina tankar, historier och karaktärer. Deras tankar väcker tankar hos mig. Deras romaner väcker fantasin inom mig. Deras karaktärer får mig att se på mig själv med nya ögon.

Det är praktiskt att ha ett ord som oerhört ospecifikt ringar in resans mål. I många sammanhang räcker denna vida avgränsning (till exempel när man som hastigast ska redogöra för sommarens planer för en vän man stöter på på stan), medan det i andra krävs ett lite mer snävt begrepp. Men hur jag än försöker kommer jag inte från de konnotationer ordet för med sig. Jag kan inte begrava bilden av Eiffeltornet till förmån för ett vidare Europa, men jag hoppas att jag under mina två veckor kommer att ompröva min avgränsning. Det är dags för en begreppsvidgning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *