Veckans vokabel 42: Bjärt

Ibland när jag läser en bok kan jag reagera på att en författare använder ett i mitt tycke ovanligt ord. Första gången ordet används i verket noterar jag det omedvetet, andra gången skapas en medveten reaktion och tredje gången börjar jag att fundera.

Jag har precis läst boken Pol Pots leende av Peter Idling. Den är en väldigt intressant redogörelse för Röda khmerernas Demokratiska Kampuchea och deras väg till makten. Rent språkligt är den ett nöje att läsa, Idling kommer med många vackra formuleringar och beskrivningar på ett sätt som gör att boken ibland känns som poesi.

Poesi för mig är en text som får mig att glömma bort språket och istället skapar en grafisk explosion i mitt sinne. En mening som injicerar tusen bilder i mitt medvetande, en formulering som aktiverar ett helt liv av upplevelser och erfarenheter. När en författare sakta och skickligt vaggar mig igenom hans eller hennes tankar blir det ett bryskt uppvaknande, en våldsam påminnelse om verkligheten, när ett okänt, ovanligt eller grafiskt egendomligt ord dyker upp.

Ett ord som Idling använde ganska tidigt i sin bok – och som jag reagerade på – är bjärt. Ordet återkom flera gånger; nu när sista sidan är färdigläst vill jag minnas att jag har läst det fyra eller fem gånger. Bjärt används alltså främst för att beskriva något ’oförtäckt, starkt framträdande, särskilt i fråga om motsatsförhållanden’ enligt en av definitionerna i SAOB. Antagligen har författaren en fäbless för detta ord, men det som är intressant är inte ordet i sig, utan snarare att det är en så flitigt återkommande gäst rakt igenom verket. Bjärt är trots allt inget vardagligt ord, inte för mig i varje fall, och en ovanlig lexikal gäst får läsaren (d.v.s. jag) att fokusera på formen snarare än innehållet.

När ett ord som faller inom någon av förut nämnda kategorier däremot dyker upp många gånger i en text blir jag om inte irriterad så åtminstone lite fundersam. Jag antar att detta återkommande ord är en del av författarens vardagsvokabulär eller att han eller hon nyligen har haft en kärlekshistoria med det (jag vet hur jag själv ibland kan använda lite ovanligare ord enkom för min relation till det). Men med tanke på hur offentligt standardspråket ändå är och att vi alla i samhället utsätts för mer eller mindre samma ord (fackspråk borträknat), tycker jag att de flesta borde ha en någorlunda uniform känsla för vilka ord som kan användas flera gånger i en text utan att en läsare finner det repetitivt.

Jag tror det är därför jag fascineras av andra människors lexikala egenheter, de ovanliga ord de har inkorporerat i sitt ordförråd. De ord som för dem antingen är tillräckligt vanliga för att de omedvetet ska använda dem, eller vars betydelse eller form på något vis på något plan betyder något speciellt för dem. Detta gör att de ord en person använder avslöjar mycket om användaren. Om man bortser från uttalet och bara fokuserar på själva orden så kan de bland annat avslöja utbildningsnivå, yrkesområde och intressesfärer. Om någon använder ord som bjärt, enkom, således, enär eller något annat som associerar till tiden bakom axeln, så ligger det något slags beslut bakom. Varför detta vokabelval?

Att spekulera kring ordval är fruktlöst, att på social, temporal och geografisk distans försöka sluta sig till någon annans avsikter är ingen lätt uppgift. Men trots detta kan det ändå vara givandet att öppna upp tankarna och fundera lite över andras – och sitt eget – språkbruk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *