Veckans vokabel 43: Idyll

Så länge jag kan minnas har delar av sommarloven spenderats på vårt lantställe på Orust, denna Sveriges tredje största ö. Som liten var utsikten en pärla och jag ett svin, men i takt med att mina årsringar blivit fler, har min uppskattning för denna västkustska tillvaro ökat. Enligt SAOL 13 är en idyll en ’lantligt fridfull och okonstlad tillvaro eller plats eller situation’. Bingo. Där har vi ordet som beskriver vår stuga.

När vi klockan 02:30 natten till i fredags tog av på den lilla grusvägen som så småningom förde oss till stugan, var det för mörkt för de nyanlända att beskåda den praktfulla utsikten. För att inte förstöra effekten av den vackra vyn insisterade förstagångsbesökarna på att i skummet inte blicka ut över sundet förrän dagen hade grytt. När sömnen hade sovits och dagen dagats, visade det sig att ordet besvikelse inte på något vis kunde beskriva landskapet framför dem.

Trots väderleksrapporternas löften om ett veckoslut med varaktigt regn, gav vi oss av mot nordvästligare mark. Och tur var detta då meteorologernas ord visade sig vara felbart; Orust beslutade sig för att ­– precis som på midsommar, precis som alltid – dela med sig av solsken tillräckligt länge för en gyllene guldkant.

För att fira regnets frånvaro efter en nästan nio timmar lång bilfärd (med en ”genväg” via Trelleborg; väl spelat Fredrik, lurigt) med nästan konstant ösregn, passade vi på att bege oss i riktning mot Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn. Jag kan i förbifarten snabbrecensera utställningen av den tyske målaren och grafikern Emil Noldes konst, som denna sommar ställs ut på museet. Målningarna föreställde bland annat väldigt speciella landskap, blommor, fantasier, havsbilder och porträtt, och jag kan avslöja att jag blev förvånansvärt berörd av hans akvareller och rekommenderar dem varmt.

Trots de stora turistmängderna var tillvaron idyllisk även i Skärhamn. Fastlandets Stenungsund bjöd oss på en full parkering, mycket folk och en besvikelse till lunch, men solen sken och höll humöret på topp. Besöket hos mormor visade sig även detta vara ett mästerligt drag när kaffet och de många sorters kakorna dukades fram framför fyra unga grabbar och Gustav.

Nog om världens bästa mormor, tillbaka till min roll som idylliker. Stugans avskildhet gör den till en utmärkt plats för återhämtning från söcknens träla. Även om det har tillkommit nymodigheter under min livstid (för några somrar sedan fick vi en riktig toalett), har den ändå varit en symbol för spartanskt stillastående. Detta har format min uppfattning om sommarstugor till att de är platser för enkelhet och kreativitet, böcker och utflykter, introspektion och social interaktion.

Även om konservatism för mig är ett skällsord, så finns det vissa sfärer som jag tycker bör skyddas från omställningar. När förändringens vindar blåser har man alltid kunnat lita på att i stugan finna lä. Sommarstugan är ett tryggt ankare på ett stormigt hav, och kommer säkerligen att få tjäna som säker hamn i framtiden. När vindarna annorstädes vägrar att mojna, vet jag att det – oavsett prognos – på Orust alltid väntar solsken.

2 svar på “Veckans vokabel 43: Idyll”

  1. Du skriver så kärleksfullt om stugan.Första gången jag såg dig där var du bara 2 månader.En annan som skriver fint om sin västkustska stuga är Stefan Andhé.
    Läs gärna hans fina kåserier.

  2. Du skriver så kärleksfullt om stugan.Första gången jag såg dig där var du bara 2 månader.En annan som skriver fint om sin västkustska stuga är Stefan Andhé.
    Läs gärna hans fina kåserier.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *