Veckans vokabel 49: Müsli

Min morgon är inte riktigt fullständig om jag inte får mitt frukostte och min müsli. Teet är oftast earl grey och min müsli är en egenkomponerad kombination av färdigblandad müsli, russin, linfrön och solrosfrön. Denna kompilering brukar i sin tur få finna sig i att blandas ner i fil eller naturell yoghurt tillsammans med lite äpple och banan. Det brukar ta ganska lång tid att äta denna frukost (en halvliter kokhett te är inget man sörplar ner sig på en minut), och otaliga morgnar har gett tillfälle till en del lingvistisk eftertanke.

Müsli sa Bill. Müsli sa Bull. Anledningen till att jag valde detta ord till veckans vokabel är givetvis att det innehåller en bokstav som inte ingår i det svenska alfabetet, men detta till trots står med i Svenska Akademiens ordlista. Det tyska y:t – som ü ofta kallas – finns, så vitt jag vet, inte i något annat ord upptaget i SAOL. Varför just denna variant har slunkit förbi Svenska Akademiens skarpa språkvårdande syn kan jag bara spekulera om.

Och spekulera ska jag. Då Svenska Akademiens ordlista ska spegla språkbruket torde det vara rimligt att anta att det helt enkelt var stavningen müsli som var den gängse när ordet var tillräckligt populärt för att inlemmas som lemma i lexikonet. Jag ser framför mig en munter – något yngre – Sture Allén spatserandes fram i sin vanliga livsmedelsbutik. På jakt efter att revolutionera sina frukostvanor passerar han en välfylld hylla med förpackningar innehållandes denna ’blandning av flingor och gryn att strö över filmjölk’, alla prydda av ordet müsli skrivet med stora, inbjudande bokstäver. ”Vad är detta?” tänker han och höjer nyfiket på ett ögonbryn samtidigt som han lägger ner ett paket i sin kundkorg. När morgonen gryr och klockan ringer vaknar Sturé med en ovanligt livfull blick. I dag händer det. Förpackningen från gårdagens inköp ska äntligen brytas, dess innehåll få smakas. Redan efter första skeden tänker den före detta ständige sekreteraren: ”Müsli? Det ska jag komma ihåg till nästa ordlista.”

Rent grafiskt består tecknet ü av bokstaven u och det diakritiska tecknet (skrivtecken som läggs till en bokstav för att markera att den uttalas annorlunda) trema, vilket alltså är samma prickar som återfinns över våra bokstäver ä och ö. Själva ordet är ett lån från tyskan, medan frukostflingorna i fråga är inlånade från Schweiz. I tyska markerar ü omljud av u när en del ord böjs, och uttalas som vårt y.

Visserligen tycker jag att spekulationer kan vara underhållande, men utan definitiva svar känns kunskapsluckan alltid lite syrlig. Därför hoppas jag att jag inom kort får ett mer klarläggande besked om müslins väg in i vår ordlista. Om detta blir fallet lovar jag att återkomma i ett kompletterande inlägg.

Ett svar på “Veckans vokabel 49: Müsli”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *