Nedärvd kunskap

Tänk om kunskap var ärftlig. Tänk om förfäders erfarenheter och lärdomar skrevs in i arvsmassan och var tillgängliga för framtida generationer. Om min far var kirurg hade jag kunnat operera. Om min mor var tävlingsryttare hade jag kunnat galoppera. Flera generationer av specialistkompetens i bagaget hade gjort min bildning både bred och djup.

Nackdelen är att de områden som mina förfäder var experter inom har utvecklats en del sedan deras expertis grundlades, min farfars rallarkompetens är till exempel inte lika brukbar i dag. I vårt moderna samhälle är kunskap en färskvara, och den blir förlegad snabbare än vi hinner producera nya generationer.

Men tänk ändå att födas med den sortens kunskap som inte blir obsolet med samma hastighet. Min språkliga repertoar hade till exempel varit bredare. Visst, min utrikiska hade kanske inte förbättrats nämnvärt, men jag hade utan problem kunnat språkas med såväl Tjörnbor som småländska bönder. Och all den tid jag spenderat med att lära mig om gamla filosofer, författare och forskare kan mina barn spendera på att täppa igen luckorna jag har i det periodiska systemet.

Jag hade även haft djupare insikt om hur en radio fungerar, hur man trimmar en Puch Dakota och hur man bäst sätter upp en panelvägg i köket. Vidare hade min grönsaksodling grönskat, mina hemvävda trasmattor varit enastående och mina fläskkotletter smakat som gudarnas nektar.

Nu när jag tänker efter, ärftlighet eller ej, så är det sorligt att så mycket ackumulerad kompetens runnit ut i sanden. Tänk all livserfarenhet som min farmor hade kunnat förmedla. Kanske hade hon kunnat visa mig hur hon gjorde när hon försvann in i skogen med en tom hink för att en halvtimme senare komma tillbaka med 20 liter lingon. Samtidigt slipper jag tidigare generationers tankespöken, grubblerier och hjärtesorger – det finns nog av dessa i nuet för att hålla en modern ungdom sysselsatt.

Jag måste också erkänna att det finns en tjusning i att lära sig saker själv. Att upptäcka nya saker, nya platser och ny kunskap. Tänka alla böcker vars innehåll jag inte hade kunnat uppskatta, då det överraskande slutet redan hade stått nedpräntat i mina arvsanlag. Om Darh Vaders mörka hemlighet var mig känd redan innan jag såg filmen, vad skulle livet ha kvar att erbjuda?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *