Veckans vokabel 53: Men

Men är en adversativ konjunktion, vilket innebär att den anger att det ligger en motsättning mellan det första och det andra ledet i en samordning. ”Inte för att generalisera, men …” är ett klassiskt försök att friköpa sig från den generalisering som alltid följer. Och visst ligger det en motsättning här, meningen är ju för fan självmotsägande!

Enligt Svenska Akademiens grammatik anger adversativa konjunktioner att ”det som sägs i det senare samordningsledet är anmärkningsvärt i förhållande till det som sägs i det första (…), samtidigt som båda ledens betydelser är giltiga i textsammanhanget.” Det är visserligen anmärkningsvärt, men dessvärre logiskt omöjligt, att uttala sig om en sak generellt och speciellt på samma gång. Trots detta används konstruktionen ofta som en innehållslös och paradoxal brasklapp när någon vill göra ett svepande uttalande.

Varför använder vi då denna paradox till konstruktion?  Kan det vara så att vi är övertygade om att vi själva inte generaliserar, utan att vi i själva verket uttrycker en sanning som gäller för alla individer x i sammanhanget y? När någon säger ”inte för att generalisera, men alla tyskar älskar lederhosen”, så tror antagligen denna någon på något plan att det den säger är sant. (Jag tror att alla syftningar i föregående mening blev rätt.) Och detta är farligt, eftersom man relativt okritiskt klär i ord den stereotypa bild som huvudet hyser.

En annan konstruktion som ofta används för främlingsfientliga formuleringar är ”jag är inte rasist, men …”. Varje gång den brukas blir jag extra vaksam, eftersom det som följer alltför ofta ändå är fördomsfullt. Även i detta fall är det troligt att personen i fråga ofta inte är medveten om att de tankar den luftar är stereotypa som inte alls är giltiga på alla individer eller föremål i en grupp.

Att vara medveten om sina fördomar, och att vara på sin vakt mot övergeneraliseringar, är det bästa sättet att bekämpa dem. Det är svårt att arbeta bort dem och att ständigt vara medveten om dem, men jag anser att man måste försöka. Av denna anledning blir jag alltid lika besviken när jag på nytt inser att alla tyskar inte avgudar lederhosen, öl och bratwurst återigen.

2 svar på “Veckans vokabel 53: Men”

    1. Kul att du gillar den! 🙂

      Det varierar. Ibland har jag tänkt på ordet sedan lång tid tillbaka, ibland dyker det på något sätt upp under veckan, och ibland tvingar jag fram ordet med våld.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *