Veckans vokabel 57: Bokstavligen

Ponera att du ska på bio med någon du tycker om. Du är upprymd för att du ska dela den här föreställningen, som du har hört en del gott om, med en hjärtevän. Så börjar filmen. En timme och femtiotvå minuter senare stormar du ut ur salongen och utbrister ”det där var bokstavligt talat en jävla skitfilm!”

Filmens producent kanske hade gjort ett undermåligt arbete, kanske kunde skådespelarna inte bära upp manuset, eller kanske var den romantiska komedin ersatt av en Polisskolanfilm utan Michael Winslow. Vad uttalarens avsikt än kan ha varit, kan jag med stor säkerhet lova att den inte var att påstå att filmen var uppbyggd av exkrement.

Om du under Nobelmiddagen bjuds på en huvudrätt, vars kulinariska kvalité får smaklökarna att dansa lambada, och snabbrecenserar den med ett ”det här var bokstavligt talat skitgott!”, kan det vara lämpligt att hitta på en lämplig ursäkt, se dig om efter en nödutgång och göra en snabb sorti.

Bokstavligen är nämligen inget förstärkningsord som kan användas för att understryka det som sägs. Ordet berättar att det som sägs ska tolkas enligt ordalydelsen, att överdrifter och metaforer inte ryms i kontexten. Ett uttalande om att maten som bjuds är ”det godaste jag någonsin ätit”, underförstås av värden vara hyperboliskt. Om föreliggande föda verkligen är det godaste som ätaren någonsin stoppat i sig, kan man med ett bokstavligen skala bort den metaforiska betydelsen och gå back to basics.

Att skit- kan fungera som ett förstärkande prefix ter sig i eftertankes ljus lite egendomligt. Från början användes det antagligen i sammansättningar som skitäckligt när man ville säga att något var ’äckligt som skit’. Men så småningom klingade innebörden hos prefixet av, och exkrementbetydelsen ersattes av en allmänt förstärkande dito.

Denna process, när ett ord får sin lexikala betydelse ersatt av en grammatisk, kallas grammatikalisering. Detta är anledningen till att man kan leverera en oxymoron som skitgott utan att alltför många reagerar. Detta är anledningen till att jätteliten inte är ogrammatiskt för svenskens öra. Detta är anledningen till att dagens svenska substantiv har en bestämd form.

Språkets föränderlighet är en av faktorerna som håller det vid liv. Det är många ord vars bokstavliga betydelse med tiden har gjort en semantisk resa med hjälp av metaforer, lexikalisering, grammatikalisering och missuppfattningar. Detta är svårt att styra, vilket är anledningen till att språkvårdarna inte kan vara den språkpolisiära myndighet som stundom efterfrågas.

Det språkliga förfall som äldre ofta förfasas över är alltså ingen dödsrossling, utan ett vitalitetstecken. När språket slutar förändras är det dags att oroas. När nästa generation slutar använda språket kreativt, och ge befintliga ord nya betydelser, är det dags att säga farväl. Då väntar språkdöden runt hörnet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *