Veckans vokabel 67: Bokstav

Enligt Svensk ordbok är en bokstav ett ’skrivtecken som (normalt) motsvarar ett enskilt språkljud och ingår i ett alfabet’ och ordet har funnits i svenskan sedan 1385. Innan dess, i fornsvenskan, fanns formen bokstaver, vilket är en sammansättning av orden bok och stav.

I det här sammanhanget är det inte trädet bok som åsyftas – även om det är därifrån betydelsen ursprungligen kommer – utan de träplattor (vanligen av just bok eller ask) som våra förfäder ristade in sina runor på. Ofta använde man flera sådana här träplattor tillsammans, vilket ledde till att ordet bok kom att beteckna hela samlingen. När man sedan började använda pergament istället för träplattor, kom ordet att beteckna en bunt skriftförsedda blad av detta material.

När det gäller runorna så är det träets vertikala fibrer som gav dem deras distinkta, raka linjer; man ristade runorna längs och tvärsöver fibrerna. Ett sådant vertikalt streck kallades för stav, vilket tillsammans med sammansättningen runstav användes för att beteckna hela runan. När det latinska alfabetet etablerade sig i norra Europa genom kristendomens böcker, benämnde man de nya skrivtecknen för bokstavar (ett ord som troligen först användes av anglosaxarna).

Latinets codex har genomgått samma etymologiska resa som bok: codex betydde först ’träkloss’, sedan ’trätavlor’ och ännu senare ’pergamentblad’. Pergamentbladen bands ihop till en bok, och den här luntan kom alltså tillslut att kallas codex. I svenska betyder ordet kodex dels ’gammal handskrift i bokform’, dels ’samling föreskrifter, till exempel lagar eller normer’.

Många av de äldsta böckerna som finns bevarade är religiösa skrifter och lagböcker – båda verk som berättar för människor hur de ska uppföra sig. De moraliska kodexar som respektive bok innehåller har inspirerat stora skaror bokstavstroende som tolkar böckernas innehåll bokstavligen (om detta ord har jag skrivit förut, då med fokus på hur det emellanåt används som ett allmänt förstärkningsled utan hänsyn till dess bokstavliga innebörd).

Det finns religiösa falanger som tolkar sin religiösa skrift (Bibeln, Koranen, Talmud eller vilken det nu kan vara) ordagrant: Guds ord ska följas till punkt och pricka. Detta resulterar ofta i (extrema) traditioner som strider mot det sunda förnuftet.

Samma förhållande finns också till lagen. Att lagen måste tolkas som den står är viktigt ur rättsäkerhetssynpunkt – att godtycke och subjektivitet elimineras ur ekvationen är väsentligt – men då en lag tyvärr inte kan vara heltäckande lämnas luckor som moraliskt viga kan slinka igenom. Ett alternativ till statiska lagar vore en omnipotent domstol, som i den bästa av världar vore rättvis och ofelbar, men i vår … antagligen not so much. Följaktligen är förmodligen våra otympliga lagböcker – med sina latinska bokstäver och sin bokstavstrogna åtlydnad – det enda sättet att hålla vårt samhälle vid liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *