Veckans vokabel 68: Text

Ordet text kan spåras tillbaka till latinets verb för att väva. Detta har att göra med den urgamla metaforen om tanken som en tråd, som berättaren väver till ett tätt nät (jämför med uttrycket ”den röda tråden”, och varför inte ordet textil). Författaren och poeten Robert Bringhurst menar att de skriftlärda tog denna abstrakta metafor och konkretiserade den i skriftform: deras nedskrivna tecken fick samma jämna och flexibla yta som en väv.

Första terminen på språkkonsultprogrammet läste vi kursen textanalys. Som en av våra examinationsuppgifter fick vi en post-it-lapp med fyra substantiv (som tycktes vara en inköpslista), samt en skärmdump av en Wikipediaartikel med tillhörande text, bilder och länkar. Uppgiften gick ut på att vi skulle avgöra huruvida det var texter vi hade att göra med.

Detta är ett knepigare projekt än man först kan tro, allt handlar om perspektiv. I vardagen definieras en text ofta som ’sammanhängande, meningsfull följd av skrivna ord’. Detta innebär att artikeln i på Wikipediasidan är en text, medan post-it-lappen inte är det, då orden inte binds samman med konnektiver (ord som skapar logiska samband, till exempel därförsendärefter). Men om lappen ifråga är en inköpslista kan man argumentera för att det finns ett underförstått sammanhang, och att den i rollen som en inköpslista är fullt kommunikativ, och följaktligen meningsfull: får man den i handen förstår man sambandet och vet hur man ska handla (i dubbel bemärkelse).

I språkvetenskapen definieras en text ibland som ’språkanvändning i tal och skrift’, vilket breddar omfånget avsevärt: post-it-lappen är en text, liksom dagens samtal med mormor.

Anlägger man istället ett multimodalt synsätt – vilket innebär ett samspel av olika teckensystem, till exempel text, bilder och typografi – består texten inte bara av skrift: bilderna, länkarna, valet av typsnitt, dispositionen, Wikipedialogotypen och så vidare är också en del av texten. Den här definitionen är väldigt användbar vid analyser av texter, eftersom det inte bara är det skrivna ordet som bär betydelse. Skulle man utesluta bilder, typsnitt, diagram och andra betydelsebärande element i sin analys skulle resultaten egentligen inte säga så mycket.

Men då blir problemet istället hur man ska avgränsa sig. Om en dikt alluderar till ett verk skrivet hundra år tidigare, måste kanske även den dikten inkluderas i analysen. Att en text inte existerar i ett textuellt vakuum är egentligen en självklarhet, även om sambanden är mer eller mindre tydliga. Det här att en text har relationer till gamla och framtida texter kallas intertextualitet.

Inom vetenskapen är intertextualiteten väldigt viktig, eftersom allt vetenskapligt arbete bygger på tidigare forskning, och man ständigt hänvisar till andra forskares resultat. På samma sätt är inlägg på Facebook beroende av andra människors inlägg (de kan vara direkta eller indirekta svar) eller till och med en reaktion på en händelse i verkligheten, och blogginlägg hänvisar ständigt till artiklar, tidigare egna blogginlägg, andras blogginlägg och så vidare. Bara det här inlägget innehåller till exempel referenser till latin, en författare, Wikipedia, post-it-lappar, begreppet mormor, Facebook med mera, och jag förutsätter på så sätt att du som läsare känner till de här fenomenen.

Hur man än väljer att avgränsa sin definition av text, tycker jag att det är spännande att se att en text egentligen inte kan stå på egna ben, att den blott är en länk i en oändlig kedja av texter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *