Veckans vokabel 69: Genre

Förra veckan skrev jag om ordet text, och visade att en text kan vara mer än en tät väv av skrivet ord. Den här veckan handlar det istället om olika sorters texter – temat är genre.

Slår man i Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien kan man läsa att en genre är en ’typ av (konstnärlig) framställning som kännetecknas av viss uppsättning stildrag eller innehållsliga faktorer’, vilket innebär att ordet givetvis inte är begränsat till text, även om det är just texter jag tänker fokusera på.

Etymologiskt sett har vi lånat in ordet genre från franskan, där det betyder ’slag, sort, kategori’. Fransoserna har i sin tur fått det från latinets genus, vilket är en genitivform av generis som betyder ’börd, släkte, art, kön’. (Även ordet general ’allmän’ är en avledning av latinets genus.)

Det finns väldigt många textgenrer, till exempel artiklar, brev, cv, dikter, instruktioner, intervjuer, kokböcker, mejl, noveller, pm, rapporter, reportage, romaner, sporttexter och vetenskapstexter. Dessutom finns det inte alltid vattentäta skott mellan dem; vissa texter kvalar in i flera – en tidningsartikel kan exempelvis vara sporttext, reportage, intervju och nyhet på samma gång.

Språkvetarna Lennart Hellspong och Per Ledin menar att en genre växer fram naturligt i ett visst sammanhang och namnges av användarna. Den här textsorten fungerar sedan mer eller mindre som en mall för liknande texter, vilket gör att alla texter i just det här sammanhanget får drag som liknar varandra. Till exempel måste ett protokoll vara utformat på ett visst sätt för att vara giltigt, och en nyhetsartikel börjar oftast med det viktigaste.

Precis som vid all uppdelning kan vi välja vilka egenskaper som vi vill ta fasta på. Har vi en låda med osorterade legobitar kan vi välja om vi ska dela in dem efter exempelvis färg, antalet pluppar eller användningsområde. Samma sak är det med ordklasser, vilket är en mer aktuell liknelse såhär två dagar efter Grammatikdagen. Det finns oändligt många egenskaper vi hade kunnat fokusera på i vår indelning av våra ord (begynnelsebokstav, antalet bokstäver, ordets betydelse etcetera), men det vi har valt att ställa i centrum är hur det böjs och vilka platser de kan inta i en mening (detta talade Mikael Parkvall intressant om på förut nämnda temadag).

Med tanke på att vi människor gärna vill sortera och kategorisera vår omvärld för att förstå den – och i det arbetet är generaliseringar ett viktigt verktyg – så tror jag att det är ytterst svårt att inte bli förknippad med en genre, hur ogärna man än vill bli inplacerad i ett fack. En del ser genrebegreppet som en klumpig generalisering som inte gör deras ”konstnärliga framställning” rättvisa, och vill följaktligen hellre definiera sig själva som genrelösa. Men lycka till säger jag, för undvika att kategoriseras går inte – i bästa fall lyckas man bilda en ny genre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *