Fasta fraser

Det finns några typer av fasta fraser i språket som har fångat forna tiders visdom och händelser: här tänker jag kort presentera ordspråk, ordstäv och talesätt, och skillnaderna dem emellan.

Ordspråken har visat sig vara förvånansvärt svårdefinierade, och språkmänniskorna tvistar om definitionen. Det som alla dock kan enas om är att ett ordspråk är en fullständig mening som innehåller visdom som traderats. Några klassiska ordspråk ärStor i orden liten på jorden; Nära skjuter ingen hare och Har du sagt A får du säga B.

Ordstäven är lika ordspråken på så sätt att de står som självständiga meningar, men olika då de ”är uteslutande plebejiska” med en ”robustare [och] djärvare karaktär”, som ordstävssamlaren Fredrik Ström uttrycker det. Ett ordstäv består i sin enklaste form av ett citat och en anföringssats, ibland också med en prepositionssats med om eller till: Pang, sa Gravander respektive Surt, sa räven om rönnbären.

De sammansatta ordstäven har en försats, en sa-sats och en eller flera eftersatser. Ofta är eftersatserna tidsbestämmande med ord som när, och eller som. Här följer tre exempel på blekingska sammansatta ordstäv hämtade från nautiken: Och detta kallas fastland, sa matrosen när han gick full; Botten upp, sa skepparen när skutan sjönk och Nu kan jag nog själv, sa skepparn, som bett till Vår Herre så länge stormen stod i. (Alla tre från Fredrik Ströms Svenska ordstäv.)

Talesätt kallas ofta för idiom, i synnerhet på akademiska. I inledningen till konstruktionsordboken Svenskt språkbruk definieras idiom som ”fraser där alla ord som ingår i frasen tillsammans betyder något annat än varje ord för sig”. Med andra ord kan man säga att idiom är fasta fraser med en metaforisk betydelse som flätas in meningar. Några exempel är droppen som fick bägaren att rinna över; fjärilar i magen och kött på benen. Wikipedia listar här en uppsjö av svenska idiomatiska uttryck för den som vill förkovra sig.

Veckans vokabel 74: Älgskåp

Under Grammatikdagen den 3 februari talade professor Tomas Riad bland annat om hur vi tolkar betydelsen av sammansättningar. Ofta är det vår kunskap om världen som avgör vilken betydelse vi väljer, trots att andra tolkningar vore lika rimliga rent grammatiskt.

Som exempel tog han upp ordet kvinnokamp som bekant betyder ’kamp för kvinnors rättigheter’. Den här betydelsen är ingalunda av grammatiken given; följande tolkningar vore lika möjliga enligt svenskans grammatik:

  • ’kamp utförd av kvinnor’ (jmf. hundkamp)
  • ’kamp mellan kvinnor’ (jmf. klasskamp)
  • ’kamp mot kvinnor’ (jmf. viktkamp)
  • ’kamp om en kvinna’ (jmf. maktkamp)

Här kliver alltså vår omvärldskunskap in och hjälper oss att välja den i mest rimliga betydelsen.

Ett än mer illustrativt exempel gav Tomas med ordet älgskåp. Trots att detta är ett nonsensord kan vi få en tämligen säker bild av vad det skulle kunna betyda:

  • ’skåp att ha älg i’
  • ’skåp som har en älgdekoration på dörren’
  • ’skåp gjort av älgdelar’
  • ’skåp som ser ut som en älg’

Återigen kliver vår omvärldskunskap in och väljer den troligaste tolkningen. Första gången jag hörde ordet såg jag för mitt inre öga en bild av något slags förvaringsskåp som en slaktare skulle kunna använda i sin yrkesutövning.

Men vad är det egentligen exemplen ovan avslöjar om vår inre grammatik? Framför allt två saker framgår tydligt:

  1. Uppenbarligen fungerar förledet som en bestämning till efterledet – det finns ingen tvekan om att en kvinnokamp måste vara en sorts kamp, och att ett älgskåp måste vara en sorts skåp.
  2. De många olika tolkningsmöjligheterna visar att betydelserelationen mellan leden i stor utsträckning är godtycklig, vilket alltså innebär att ordens betydelse är en överenskommelse oss språkbrukare emellan.

Vill du se Tomas Riads föreläsning Tyst kunskap i grammatikundervisning – eller någon av de andra föreläsningarna från Grammatikdagen – så kan du göra det påutbildningsradions webbplats. Föreläsarnas stödmaterial finns att ladda ner här.