Veckans vokabel 75: Ordspråk

Vad är ett ordspråk? Denna till synes enkla fråga har inget enkelt svar; det finns lika många definitioner som det finns språkbrukare. Eller som ordspråkssamlaren Fredrik Ström uttrycker det i sin bok Svenskarna i sina ordspråk från 1926: ”Ingen forskare, ingen samlare, ingen kännare har samma svar eller förklaring”.

Med detta sagt finns det dock några grundläggande kännetecken som de flesta torde kunna enas om. Följande är parafraser på de kännetecken som doktorand Konstantin Zhukov vid Umeå universitetet tog upp vid sin gästföreläsning om ordspråk för några veckor sedan:

  • Ett ordspråk uppträder som en egen, fristående mening.
  • Dess form varierar inte beroende på sammanhanget; uttrycket är hugget i sten.
  • Det ska vara allmänt känt, och accepterat som ett ordspråk av brukarna.
  • Betydelsen är ofta dubbel: dels bildlig, dels bokstavlig.
  • Ordspråket innehåller visdom som har traderats mellan generationer.
  • För att ett ordspråk ska kommas ihåg och överleva måste det nästan ha en säregen fonetisk struktur; det får gärna präglas av rytm, rim, allitteration, assonans eller liknande.

Om det här är vad ordspråk är, var kommer de ifrån?

Hur uppstår ordspråk?
Ordspråk uppstår framför allt i folkdjupen – de speglar forna tiders dagliga vedermödor och berättar mycket om dåtidens filosofi och moral. En av ordspråkens huvuduppgifter är exempelvis att vara sedelärande: Den som spar, han harHellre fria (en skyldig) än fälla (en oskyldig); Morgonstund har guld i mund.

Många av den här sortens ordspråk är resultatet av religiösas, filosofers och lagstiftares idéer. Bibeln anses till exempel vara källan till många ordspråk och talesätt: Den man älskar, den agar manFinns det liv, finns det hoppDen som söker, han finner (se Döden i grytan för en utförlig lista över ordspråk och talesätt från bibeln med tillhörande förklaringar).

Används ordspråk i dag?
I dag används ordspråk antagligen inte i samma utsträckning som förr. Men de används; Zhukov visade flera exempel från moderna tidningar. Ofta verkar de finnas i rubriker, ingresser, bildtexter och andra ställen min uppmärksamhet är tänkt att fångas. Kanske försöker skribenten tilltala mig genom att med ordspråket måla upp en bekant bild och aktivera en rad föreställningar hos mig som läsare.

Även om ordspråken i dag inte förmedlar värderingar och lär ut uppförande på samma sätt som förr, tror jag ändå att de har en given plats i språket. Jag har fått höra att jag ofta använder ordspråk, varför vet jag inte riktigt. Jag misstänker att jag på något vis använder dem för att orientera mig i situationen. Precis som man med en metafor relaterar ny kunskap till gammal, beskriver det okända med något känt, så finns det trygghet att hämta i att en viss situation reflekteras i en fras från förr.

Eller så använder jag dem som argument; trots allt bär ordspråken många generationers visdom. Ordspråken blir ett slags auktoritetsargument – istället för att hänvisa till en expert på området, lånar jag ethos från mina äldre och deras kunskap och erfarenheter lagrad i språket.

Kanske är det som Ström säger, att mänsklighetens samlade erfarenheter finns koncentrerade i ordspråken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *