Veckans vokabel 79: Snöklon

En snowclone är en ”mångsidig, anpassningsbar, omedelbart ingenkännbar, sliten, citerad eller felciterad fras eller mening som kan användas i oändligt många olika skämtsamma varianter av lata journalister och skribenter” (min översättning). Det vill säga en språklig kliché där delarna är utbytbara så att frasen kan användas i andra sammanhang.

Ordet snöklon är en direktöversättning av engelskans uttryck, som lanserades 2004 för att beteckna fenomenet efter en diskussion på Language Log (en språkblogg som drivs av engelsktalande språkforskare) om fraser av typen: ”Om eskimåer har N ord för snö, måste X ha Y ord för Z”. Den engelska termen är vid det här laget vedertagen, medan den svenska översättningen är allt annat än vanlig (den används i ett inlägg på Lingvistbloggen från 2007, om än med viss skepsis). (Värt att notera i sammanhanget är dessutom att premissen här bygger på missuppfattningen att då snö är ett viktigt inslag i eskimåernas miljö, måste de ha ett stort antal ord som betecknar den.)

Ett vanligt exempel på en snöklon är ”X är det nya Y”, där Y kan sägas vara det hittillsrådande tillståndet och X dess ersättare. I de absolut flesta fallen på svenska innehas platsen Y av ordet svarta, som ska beteckna något trendigt. Frasen ”pekskärmar är det nya svarta” innebär alltså att pekskärmar nu är populärt.

Även om Y oftast är färgen svart händer det att denna variabel antar andra värden, dock handlar det alltid om olika sorters succession. Ett exempel är ”sömnen är det nya vädret”, där det påstås att våra sovvanor har efterträtt vädret som vårt vanligaste samtalsämne, medan ett annat är ”Afrika är det nya Kina”, där finansminister Anders Borg menar att Afrika inom 10 år kommer att ta över Kinas roll på området ekonomisk tillväxt.

Det finns givetvis fler snökloner i vårt språk och har du som läsare något att bidra med får du jättegärna lämna en kommentar.

Apropå succession kommer nästa inlägg att beröra samma ämne, då jag kommer att skriva om frasen ”konungen är död, länge leve konungen”.


Några olika värden som X antar: dubbelmoral, erotik, ansiktspynt, vegetariskt, ångest, gemenskap, feminism.

Norrsken

Lite drygt två år har gått sedan jag ryckte upp mig med rötterna och lämnade allt och alla jag kände till för att bosätta mig norröver. I kväll: riktigt jävla norrsken. Som en låga dansandes i en lätt bris, en våg av ljus som leksamt rör sig från sida till sida. Detta kan vara det vackraste naturfenomen jag någonsin har sett – jag tänker på alla vackra solnedgångar jag har fått se; jag tänker på kvällens magiska himmel. Två år? Värt det.

Dikt: Min visionstavla

Jag var i Skellefteå i helgen för att få inspiration som blivande egenföretagare. Som sin egen måste man (tydligen) ha en vision med sin verksamhet, ett onåbart mål som man alltid strävar emot. Vi fick i uppgift att göra en ”visionstavala”, det vill säga en tavla som på något vis illustrerar ens vision. Jag gjorde min i form av klarspråksdikten nedan (eller snarare de två dikterna).

Jag vill röra vid dina tankar,
formulera mig skarpt som en kniv.
Styra hur hjärtat ditt bankar,
mina ord ska förändra ditt liv.

Med mina ord ska du förstå,
jag ska fånga ditt öra.
Med mina ord ska jag dig nå,
dig som jag vill beröra.

Veckans vokabel 78: Novell

Varje gång jag läser om engelsk litteratur och stöter på ordet novel störs jag i min läsning. Varför? Jo, därför att en svensk novell är en ’kort koncentrerad prosaberättelse’, medan en engelsk novel snarare motsvaras av vår roman; ’längre skönlitterär berättelse’. Verken är alltså diametralt motsatta sett till omfånget. De bägge orden är så kallade falska vänner: ord som är lika, men har olika betydelse. Ett bra nordiskt exempel är ordet rolig, som betyder ’lugn’ på danska men ’humoristisk’ på svenska.

Etymologiskt sett är givetvis novel och novell besläktade; båda kommer från latinetsnovella ’nya saker; nyheter’. Från latinet fick fransoserna sitt nouvelle ’nyhet; novell’, vilket vi lånade in 1810 i den betydelse vi har i dag. Engelsmännen tog däremot sitt ord från italienskan – som givetvis också fått sitt ord från latinet – redan på 1560-talet, dock i den betydelse som vi fortfarande har. Det är först på 1630-talet som de engelsktalande istället började använda ordet för längre litterära verk.

Vad kan vi lära oss detta? Jag skulle vilja göra en utläggning om att falskhet finns i alla sammanhang, men det är inte det jag har lärt mig. För mig är det snarare följande som är läxan: stör man sig på något, blogga om det så känns det bättre.