Veckans vokabel 82: Återuppståndelse

Precis som fågel Fenix har den här bloggen bränts till aska och till synes utplånats från vår verklighet, för att nu resa sig, skaka av sig stoftet och framträda iförd en helt ny skrud. Till skillnad från den där lättantändliga fågeln, är den här bloggen varken yngre, vackrare eller speciellt brännbar.

Precis som den där adliga utomjordingen som reser i sin blåa låda genom tid och rum, har den här bloggen dött, regenererats och återkommit i ny skepnad. Till skillnad från den där tidsresenären – som trots sitt namn varken är läkare eller disputerad – har den här bloggen inga världsräddande pretentioner.

Precis som den där snickaren som föddes, dog, återuppstod och sen tog trappan och anslöt sig till farsans familjeföretag, har den här bloggen fått nytt liv och kanske ny vitalitet. Till skillnad från förut nämnda hantverkare så utlovas exakt noll mirakel.

Precis som den där tv-serien där folk lever, dör och kommer tillbaka som hjärnätande gengångare, har den här bloggen vaknat till liv igen med ett sug efter innehåll. Till skillnad från den zombieserien finns inga garantier om hjärnsubstans.

Precis som den där munken i Tibet som gång på gång insisterar att återfödas, har den här bloggen tagit ännu ett första andetag. Till skillnad från den där lame killen innehåller den här bloggen noll procent anspråk på vishet och nirvanasökande.

Precis som den där cyborgen som till den trötta polisen i entrén deklarerade sin avsikt att återkomma, har den här bloggen blippat upp på radarn igen. Till skillnad från den roboten kommer den här bloggen utan österrikiska brytningar, solglasögon och metallskelett.

Precis som den där sagan om den där regenten som gjorde en repris, författad av den där nördiga språkprofessorn, har den här bloggen gjort en återkomst. Till skillnad från knugen i den sagan så har den här bloggen ingen gigantisk här som strider under en enad fana, utan knappt ens en ensam krigare med en penna (tangentbord) i näven (under fingrarna).

Precis som den där ljussabelbäraren som åkte till en träskplanet för att hitta sig själv, och sedan kom tillbaka med laddade batterier för att göra upp med farsan och hans nitiska chef, har den här bloggen återvänt för en ny episod. Till skillnad från den där galaktiska riddaren så har den bloggen inte köpts av Disney.

Jag kan inte lova mycket. Men en sak jag kan garantera är att jag i och med detta inlägg inte inleder en guldålder för mitt bloggande. Det kommer inte att spottas ut inlägg i en rasande fart och min produktivitetsnivå kommer knappast att skjuta i höjden. Men det kanske, bara kanske, blir så att jag då och då kommer med ett inlägg med en språklig observation eller reflektion.  Kanske, bara kanske, kommer en och annan tanke tänkas och uttryckas. Men den lever, bloggen lever, igen. Om än i ömsat skinn. God jul.

Skrivkunnig är död, leve Skrivkunnig.