Veckans vokabel 51: Megalomani

Megalomani är ett ’psykiskt sjukdomstillstånd med abnorm självöverskattning (ofta kombinerad med stort maktbegär)’. Ordet kommer från grekiskans megas ’stor’ och mani ‘överdrivet, ensidigt intresse’. Storhetsvansinne helt enkelt.

Anledningarna till att detta ord hamnar i rampljuset denna vecka har med podradioprogrammet Obiter dictum att göra. Jag har följt denna podcast ganska länge nu och den misslyckas aldrig med att underhålla. Kort kan man säga att den består av Billy Rimgard och Tobias Nordström som varje vecka befattar sig med populärkultur på ett underbart nördigt sätt.

När de i avsnitt 47 diskuterade Kanye West var det svårt att bli förvånad över att ordet megalomani figurerade, är det något denne man tycks lida av så är det storhetsvansinne. (Eller ja, lida och lida, han verkar klara sig ganska bra ändå.) Men om ordets närvaro inte var anledning nog för att befoga ett blogginlägg, så var dess frekvens det. Hittills i mitt liv har megalomani varit en ytterst sällsynt gäst, vilket gjorde att det kändes lite konstlat när Billy använde ordet ett par tre gånger.

Radio – även podradio – är ett formellt sammanhang, och formella sammanhang gör oss alltid mer fokuserade på vår språkanvändning: Vi artikulerar tydligare, plockar fram finorden och talar betydligt mer sammanhängande. Obiter dictum har outtalade pretentioner på att vara en välformulerad podcast. Pretentioner som också uppfylls, även om det ibland känns som att det används överdrivet stora ord för små saker, till exempel när imposanta ord som megalomani dras fram då ord som storhetsvansinne och hybris skulle duga lika bra.

Jag är den siste som skulle kritisera någon för att vilja formulera sig väl och stort, det är väldigt roligt att trava högt. Ta till exempel ordet imposant i förra meningen, allvarligt talat, vem använder ett sådant ord? Därför vill jag betona att detta inte är ett klagoinlägg, utan mer ska tolkas som en iakttagelse. Framför allt vill jag uppmana Billy och Tobias att fortsätta med vad de håller på med och inte överge vare sig ambitions- eller formalitetsnivå. De är helt klart begåvade människor med en podcast att vara stolta över, och jag ser fram emot fler program där de (väl)formulerar tänkvärda och insiktsfulla resonemang.

Precis som alla andra ska de dock se upp med storhetsvansinnet. Inte ens Napoleon kan stiga i all oändlighet, ty förr eller senare möter alla megalomaner sitt Waterloo.